The Nepalese Version of the Suśrutasaṃhitā, Śārīrasthāna, based on the
Nepalese MSS, new edition (NE)The Suśruta ProjectSS.śā.2022-10-22
Copyright Notice
Copyright (C) Dominik Wujastyk
Distributed by SARIT under a Creative Commons Attribution-ShareAlike 3.0
Unported License.
Under this licence, you are free to Share — to copy, distribute and transmit the workto Remix — to adapt the work
Under the following conditions:
Attribution — You must attribute the work in the manner specified
by the author or licensor (but not in any way that suggests that
they endorse you or your use of the work).Share Alike — If you alter, transform, or build upon this work,
you may distribute the resulting work only under the same or similar
license to this one.
More information and fuller details of this license are given on the Creative
Commons website.
SARIT assumes no responsibility for unauthorised use that infringes the
rights of any copyright owners, known or unknown.
University of AlbertaThe Suśruta Project2020-2022The University of AlbertaThe Suśruta ProjectNEThe Mādhavanidāna, MN
MādhavanidānaMS Kathmandu NAK 1-1146 NA1-1146
MS NAK 1-1146 A paper manuscript in Devanāgarī.
67 ff. Filmed as reel no A 224-9. Covers 1.8.3 - 1.44.24 of the Sūtrasthāna. MS Lahore PUL 818 PUL-818
MS PUL 818 A paper manuscript in Devanāgarī. See
description at PanditProject .Began this file.Started adding draft chapters based on
H Added all 10 adhyāyas, based on H.
Removed MS transcription coding.
[Śārīrasthāna]
[Adhyāya 1]
The draft edition of this adhyāya is a lightly-edited
duplicate of MS Kathmandu NAK 5-333 (H), waiting to be edited. MS Kathmandu
KL 699 (K) is a witness only for 3.1.1 below. MS Kathmandu NAK 1-1079 (N) is
a witness only up to 3.2.35.
athātaḥ sarvvabhūtacintāṃ śārīraṃ vyākhyāsyāmaḥ ||
sarvvabhūtānāṅ kāraṇam akāraṇaṃ sattvarajastamolakṣaṇam aṣṭarūpam
akhilasyāsya jagataḥ saṃbhavahetur avyaktan nāma | tad ekam anekeṣāṃ
kṣetrajñānām adhiṣṭhānaṃ samudra ivodakaukasāṃ bhāvānām ||Witnesses N and H read
samudra ivodakaujasāṃ bhāvānām,
which is linguistically and semantically implausible. It might mean
"like the ocean is a support for creatures that take their strength
(ojas) from water." But the
simile and the language remain obscure and unlikely. Philipp Maas
has suggested the minimal emendation to
ivodakaukasāṃ which is compelling
semantically and palaeographically. It relies only on the confusion
of the Nepalese characters 𑐖 and
𑐎.
tasmād avyaktān mahān utpadyate talliṅga eva | talliṅgāc ca mahatas
tallakṣaṇa evāhaṅkāra utpadyate | sa trividho vaikārikas taijaso bhūtādir
iti | tatra vaikārikād ahaṃkārāt tallakṣaṇāny evaikādaśendriyāṇy utpadyante
|| tad yathā | śrotraṃ tvak cakṣur jjihvā ghrāṇo vāgghastopasthapāyupādamanānsīti |
tatra pūrvvāṇi pañca buddhīndriyāṇi | itarāṇi pañca karmmendriyāṇi |
ubhayātmakam manaḥ | bhūtādes tallakṣaṇāny eva pañcatanmātrāṇy utpadyante ||
tad yathā || śabdatanmātraṃ | sparśatanmātraṃ | rūpatanmātraṃ |
rasatanmātraṃ | gandhatanmātram iti | tebhyo bhūtāni vyomānilānalajalorvvyas
tebhyas tadviśeṣāḥ śabdasparśarūparasagandhāḥ | evam etāni caturvviṃśati
tattvāni vyākhyātāni bhavanti |
tatra buddhīndriyāṇāṃ śabdādayo viṣayāḥ | karmmendriyāṇāṃ yathāsaṃkhyaṃ
vacanādānānandavisarggaviharaṇāni |
avyaktam mahān ahaṃkāraḥ pañca tanmātrāṇi cety aṣṭau prakṛtayaḥ | śeṣāḥ
ṣoḍaśa vikārāḥ |
svaḥ svaś caiṣāṃ viṣayo 'dhibhūtam | svayam
adhyātmam | adhidevan tu | atha buddher brahmā |
ahaṃkārasyeśvaraḥ | manasaś candramāḥ | diśaḥ śrotrasya | tvaco vāyuḥ |
sūryaś cakṣuṣaḥ | rasanasyāpaḥ | pṛthivī ghrāṇasya | vāco 'gniḥ | hastayor
indraḥ | pādayor vviṣṇuḥ | pāyor mmitraḥ | prajāpatir upasthasyeti |We emend to the vulgate text,
especially in the light of the other very rare instances of these
parallels in Sanskrit literature. It is hard to make grammatical or
semantic sense of the Nepalese readings svaṃ svaṃ
svaiṣām (or ścaiṣām or
scaiṣām). Perhaps the original reading
dhibhūtam was first mistaken to be
vibhūtam. This is a plausible error since
dhi and vi are similar in
early Nepalese orthography. Subsequently, a scribe might have
normalized vibhūtam to
vibhutvam in order to make sense in the light
of the following list of deities. If these conjectures are correct,
these changes must have happened very early in the transmission, in
an ancestor manuscript of both witnesses K and H. The word
vibhutva occurs in
Sāṅkhyakārikā 42, although in a quite different
context.Parallel to the homologies
described in Mahābhārata 14.42.27–40, which relate
ontological triples. The tu is
awkward. Witnesses N and H have daṇḍas after the
tu.
tatra sarvva evācetanaḥ eṣa varggaḥ | puruṣaś ca
pañcaviṃśatitamaś cetayitā | sa tu karaṇakāryasaṃprayuktaḥ | saty apy
acaitanye pradhānasya puruṣakaivalyārthām pravṛttim upadiśanti | kṣīrādīṃś
cātra hetūn udāharanti ||It is tempting to emend
varga to sarga ``the
emitted creation,'' given the use of the term in
Sāṅkhyakārikā 24 et passim. However, the vulgate
text and Ḍalhaṇa's commentary unanimously read
varga.
ata ūrdhvam prakṛtipuruṣayoḥ sādharmmyavaidharmmye vyākhyāsyāmaḥ || ubhāv
apy anādī ubhāv apy anantau | ubhāv api nityau |
ubhāv apy aparau ubhāv apy aliṅgau ubhau ca sarvvagatāv iti || ekā tu prakṛtir acetanā triguṇā bījadharmmiṇī
prasavadharmminī amadhyasthadharmmiṇī ceti |
bahavas tu puruṣāś cetanāvantaḥ | aguṇā
abījadharmmiṇo 'prasavadharmmiṇo madhyasthadharmmiṇaś ceti |It is unexpected to assert,
as the Nepalese witnesses do, that Puruṣa and Prakṛti are
impermanent. Perhaps at an earlier point in the text's transmission,
a scribe improperly repeated the initial alpha-privative that is
used in every other qualifier in the list. This emendation is
influenced by the very similar wording of Mahābhārata
Śāntiparvan 210.8ab: ubhau nityau .... (see note
on testimonia). Note also that the sequence of qualifiers in the
Nepalese manuscripts is different than the vulgate:
anitya-apara-aliṅga rather than
aliṅga-nitya-anapara. Note the sandhi hiatus,
-dharmiṇī - amadhya- The daṇḍa here breaks the
sentence but disambiguates the sandhi. Cf.
Mahābhārata Śāntiparvan 210.7cd-8ab:
anādyantāv ubhāv etāv aliṅgau cāpy ubhāv api // 7 ubhau nityau
sūkṣmatarau mahadbhyaś ca mahattarau /.
tatra kāraṇānurūpaṃ kāryam iti kṛtvā sarvva evaite ca viśeṣāḥ
sattvarajastamomayā bhavanti | tadañjanatvāt tanmayatvāc ca tadguṇa eva
puruṣo bhavatīty eke bhāṣante |
vaidike tu ||
svabhāvo niyatiḥ kālaḥ pariṇāmas tatheśvaraḥ |
yadṛccheti ca manyante prakṛtim pṛthudarśiṇaḥ ||We read vaidike with witness N, against H and
the vulgate, because lectio dificilior
potior; see further discussion in the
translation.
tato jātāni bhūtāni tadguṇāny eva nirddiśet |
tebhyas tallakṣaṇaḥ kṛtsno bhūtagrāmaḥ prajāyate ||According to Ḍalhaṇa (1938:
341), Gayadāsa also read tato jātāni, with the
Nepalese version and against the vulgate.
tasyopayogo 'bhihitaś cikitsām prati sarvvadā |
bhūtebhyo 'pi paran tasmān nāsti cintā cikitsite ||
yato 'bhihitaṃ tatsambhavadravyasamūho bhūtādir ukta iti | bhautikāni cendriyāṇy āyurvvede varṇṇyante
tathaivendriyārthāḥ ||The passage referred to is
Suśrutasaṃhitā, sūtrasthāna 1.38.
bhavati cātra ||
indriyair indriyārthaṃ tu svaṃ svaṃ gṛhṇāti mānavaḥ |
niyataṃ tulyayonitvān nānyenānyam iti sthitiḥ ||
na cāyurvvedaśāstreṣūpadiśyante sarvvagatāḥ kṣetrajñā nityāś ca |
asarvvagateṣu ca kṣetrajñeṣu nityeṣu ca puruṣākhyāpakān hetūn udāharanti
āyurvvedasiddhāntāt| asarvvagatāḥ kṣetrajñā
nityāś ca tiryagyonimānuṣadeveṣu ca sañcaranti dharmmādharmmanimittaṃ
| ta ete 'numānagrāhyāś carāḥ paramasūkṣmāś
cetanāvantaḥ śāśvatāḥ śukrārttavayoḥ sannipāteṣv abhivyajyante | yato
'bhihitam pañcamahābhūtaśarīrisamavāyaḥ puruṣa iti | sa khalv eṣa karmmapuruṣaś cikitsāyām adhikṛtaḥ |We emend against the reading
kṣetrajñeṣv anityeṣu of
witnesses N and H, for the logic of the passage and following the
vulgate. The character ṣva is clear
in both N and H, but a copying error from -ṣu is
not inconceivable. We emend to -śarīri- against N and H, for sense and
because this is a quotation from Suśrutasaṃhitā
1.1.22.The ca after tiryagyonimānuṣadeveṣu unnecessarily conjoins the
members of the dvandva. While rare, this usage has been observed:
Wackernagel 1896--1964, II.1, para 70. This cites
Suśrutasaṃhitā 1.1.22.
tasya khalu sukhaduḥkhecchādveṣaprayatnaḥ prāṇāpānau nimeṣonmeṣau buddhir
mmanaḥ saṃkalpo vicāraṇānusmṛtijñānam adhyavasāyo viṣayopalabdhiś ca guṇāḥ
|
sāttvikās tu ānṛśaṃsyaṃ samvibhāgarucitā titikṣā satyan dharma āstikyaṃ
jñānaṃ buddhir medhā dhṛtir anabhiṣvaṅgatā ca || rājasās tu duḥkhabahulatāpradānaṃ duḥśīlatvam akāruṇyam ānṛtikatvam
ahaṃkāro dambho māno harṣaḥ kāmakrodhaś ceti || tāmasās tu viṣāditvaṃ
nāstikyam adharmmaśīlatā buddhinirodho 'jñānaṃ durmedhastvam akarmmaśīlatā
nidrālutvañ ceti ||
āntarikṣās tu śabdaḥ śabdendriyaṃ sarvvacchidrasamūho viviktatā ca | vāyavyās tu sparśaḥ sparśendriyaṃ sarvvaceṣṭāsamūhaḥ
sarvvaśarīraspandanaṃ laghutā ca | taijasās tu rūpaṃ rūpendriyaṃ varṇṇaḥ
santāpo bhrājiṣṇutā paktir amarṣas taikṣṇyañ ca | āpyās tu raso ca
rasendriyaṃ sarvvadravasamūho gurutā śaityaṃ sneho retaś ca | pārthivās tu
gandho gandhendriyaṃ sarvvamūrttisamūho gurutā ca |We emend antar- to āntar-, following the vulgate reading for sense. And
we separate śabdaḥ for the same
reason.
tatra sattvabahulam ākāśaṃ | rajobahulo vāyuḥ | sattvarajobahulo 'gniḥ |
sattvatamobahulā āpaḥ | tamobahulā pṛthivī ||
bhavati cātra ||
anyonyāni praviṣṭāni sarvvāṇy etāni nirdiśet |
sve sve dravyeṣu sarvveṣāṃ vyaktalakṣaṇam iṣyate ||
aṣṭau prakṛtayaḥ proktā vikārāś caiva ṣoḍaśa |
kṣetrajñaś ca samāsena svatantraparatantrata iti ||śārīrasya prathamo 'dhyāyaḥ ||
[Adhyāya 2]
athātaḥ śukraśoṇitaviśuddhiṃ śārīraṃ vyākhyāsyāmaḥ ||Witness N omits śārīraṃ, which offers a clearer syntax.
Note that the 1931 and 1938 editions of the vulgate text offer two
different solutions to the awkward phrase.
vātapittaśleṣmaśoṇitakuṇapagranthipūtipūyakṣīṇamūtrapurīṣaretāṃsi prajotpādaneṣv asamarthāni bhavanti | The 1931 and 1938 editions of
the SS by Ācārya have different readings at this point. śonita is included in the 1931 edition
but omitted in the 1938 edition. There also seems to be some textual
confusion between granthi and
gandhi in the next
passage.
teṣu vātavarṇṇavedanaṃ vātena | pittavarṇṇavedanaṃ pittena |
śleṣmavarṇṇavedanaṃ śleṣmaṇā | śoṇitavarṇṇam pittavedanaṃ śoṇitena | kuṇapañ
ca raktena | granthibhūtaṃ śleṣmavātābhyāṃ | pūtipūyanibhaṃ pittaśoṇitābhyāṃ
| kṣīṇaśukraṃ pittamārutābhyāṃ | mūtrapurīṣagandhi sannipātena | teṣu
kuṇapagranthipūtipūyaretasaḥ
kṛcchrasādhyāḥ | mūtrapurīṣaretasas tv asādhyā iti |
ārttavam api tribhir ddoṣaiḥ śoṇitacaturthaih pṛthak dvandvais tribhiḥ
samastaiś copasṛṣṭam abījan bhavati | tad api doṣavarṇṇavedanābhir vvijñeyaṃ
| teṣu kuṇapagranthipūtipūyaprakāśan tad asādhyaṃ
sādhyam anyac ceti ||
bhavati cātra ||
teṣv ādyāñ śukradoṣāṃs trīn snehasvedādibhir jjayet |
kriyāviśeṣair mmatimān tathaivottarabastibhiḥ ||
tatra vātātmake retasi bilvavidārīkṣīram āsthāpanam | madhūkarāsnādevadārusaralavipakvan tailan
tad uttarabastiṣu vidadhyāt || dāḍimamātuluṅgaphalasaindhavakṣāravasukavasirasiddhaṃ sarppiḥ pāyayet ||
pittātmake retasi payasyāśrīparṇṇīmadhukavipakvaṃ kṣīram āsthāpanaṃ |
sarjjadhavakalkaṃ yonyā dhārayet | madhukavipakvaṃ tailam anuvāsanaṃ | tad
evottarabastiñ ca vidadhyāt | kāṇḍekṣuśvadaṃṣtrāguḍūcīmadhuparṇṇībhṛṅgapañcamūlasiddhaṃ sarppiḥ pāyayet ||
śleṣmātmake retasi rājavṛkṣakaṣāyam āsthāpanaṃ |
pippalīviḍaṅgamadhuvipakvan tailam anuvāsanan | tad evottarabastiñ ca
vidadhyāt | pāṣaṇabhedakāśmaryāmalakapippalīvasukavasirasiddhaṃ ghṛtam prayacchet
pānārthaṃ ||
bhavanti cātra ślokāḥ ||
pāyayen manujaṃ sarpir bhiṣak śoṇitaretasi |
dhātakīpuṣpakhadiradāḍimārjjunasādhitam ||
kuṇapākhye pibet sarppiḥ śālasārādisādhitaṃ ||
granthibhūte 'śmabhiḥ siddhaṃ pālāśe cāpi bhasmani ||
parūṣakavaṭādibhyām pūyābhe cāpi sādhitam ||
prāguktaṃ vakṣyate yac ca tat kāryaṃ kṣīṇaretasi ||
viṭprabhe pāyayet sarppiś citrakośīrahiṅgubhiḥ | The vulgate and Nepalese
texts diverge again this point. The vulgate adds a half-śloka
snigdhaṃ vāntaṃ ... that is not
present in the Nepalese version. The Nepalese version then has about
eleven passages that are absent in the vulgate. The vulgate's verses
3.2.11cd then appears after 3.2.32.
snehādīnāṃ kramaṃ kuryāt ṣaṭsv eteṣu paṇḍitaḥ ||Although not printed in
the vulgate editions, the editor Y. T. Ācārya noted that words to
this effect were present in some sources (1931 ed., p. 290, note 2;
1938 ed., p. 345, note 3).
asevanāc ciraṃ strīṇāṃ kriyāyogāt tathaiva ca |
kaṣāyakaṭutiktānāṃ dravyāṇām atisevanāt ||
tathāmlaṃ lavaṇaṃ rūkṣaṃ śuktaṃ paryuṣitan tathā |
vegāghātāc ca yonīnāṃ gamanāc ca praduṣyati ||
tathārttavadoṣe ca snehādikarmam upadiśet |
yathaivoktan tathaivottarabastiñ ca vidadhyāt |
tatrāśaṇavātātmake bhaṅgābhadradārukāśmaryaphalasiddhaṃ ghṛtam pāyayet |
payasyā kāśmaryaphalakṣīravidārīkṣīrodakasiddhaṃ vā kṛsarapāyasapiṇḍaṃ yonyān dhārayet
|
madhukamuṅgaparṇṇīkaṣāyam ācamanaṃ pittātmake cārttave |
kākolīkṣīravidārīkvāthaṃ śarkkarāyuktam pāyayet |
madhūkapuṣpakāśmaryaphalakvātham phānitayuktam vā candanapayasyākalkaṃ
yonyān dhārayet | nimbagairikakaṣāyam ācamanaṃ || śleṣmātmake
bhadraśriyakaṭukarohiṇīkaṣāyam pāyayet | kṣīravṛkṣaprabālakalkam vā |
tindukakapithaśalāṭucūrṇṇam vā kṣaudreṇa lehayet | sarjjadhavakalkaṃ yonyān
dhārayet | lodhratindukakaṣāyam ācamanaṃ ||
granthibhūte śṛṅgaverapāṭhācūrṇṇayuktaṃ śvetasurasām prayacchet |
kuṣṭhabhadradārukalkaṃ yonyān dhārayet | teṣām eva kaṣāyam ācamanaṃ ||
kuṇapākhye mañjiṣṭhābhadraśriyakaṣāyaṃ pāyayet ||
kuṭajaphalabhadraśriyacandanam vā śarkkarāyuktaṃ || pūyābhe vā tad eva
prayacchet |
khadirārjjunakalkaṃ yonyāṃ hārayet | tayor eva kaṣāyam ācamanaṃ ||
krimijāte vidañgapāribhadrakamañjiṣṭhākaṣāyam pāyayet |
kṣaudrayuktaṃ surāṣṭāṣṭrārocanākalkam bhadraśriyakalkaṃ yonyān dhāryet |
tayor eva kaṣāyam ācamanam bhavati ||
bhavati cātra ||
vidhim uttarabastyantaṃ kuryād ārtavaśuddhaye |
kuryāt kalkam picūṃś cāpi pathyāny ācamanāni ca ||
durggandhapūtisaṃkāśe majjābhe vāpi śoṇite |
pibed bhadraśriyakvāthañ candanakvātham eva vā ||
granthibhūte pibet pāṭhāṃ tryūṣaṇaṃ vṛkṣakāṇi ca |
kṣāranāgarahiṅgūnān niḥkvāthaṃ surasām pibet ||
evam aduṣṭaśukraḥ śuddhārtavā || We emend against all the
manuscript witnesses. MS H adds a Newa comma after ṛtau in the next
section, suggesting that the scribe thought that was the start of a
new section of text.
ṛtau prathamadivasāt prabhṛti brahmacāriṇī
snānānulepanālaṅkāravilekhanavirahitā
divāsvapnāñjanāśrupātābhyaṅganakhacchedanapradhāvanahasanakathanātiśabdaśravaṇāyāsam pariharet |
kiṃ kāraṇaṃ | divā svapatyā badhiraḥ | añjanād andhaḥ | rodanād
vikṛtadṛṣṭiḥ | snānānulepanād duḥśīlaḥ | tailābhyaṅgāt kuṣṭhī |
nakhāvakarttanāt kunakhaḥ | pralepanāt khalatiḥ | mārutāyāsasevanād unmatto
garbhbho bhavatīty evam etān pariharet ||
darbhasaṃstaraṇaśāyinīṃ karatalaśarāvaparṇṇānām anyatamabhojinīṃ haviṣyaṃ
tryahaṃ bharttā rakṣet | tataḥ śuddhasnātān tu caturthyām anāhatavastravāsinīm alaṅkṛtāṃ kṛtamaṅgalasvastivācanām bharttāran
darśayed |
api tat kasya hetoḥ || We emend from etām to the vulgate's etān for sense.
bhavati cātra ||
pūrvvam paśyed ṛtusnātā yādṛśan naram aṅganā |
tādṛśañ janayet putram bharttāran darśayet tataḥ ||
tato vidheyaṃ putrīyam upādhyāyaḥ samācaret |
karmānte ca kramaṃ hy etam avekṣyeta vicakṣaṇaḥ ||
tato 'parāhṇe pumān sarppiḥkṣīrābhyāṃ śālyodanam abhiprāśya māsaṃ
brahmacārī tailamāṣottāhārān nārīm upagacched rātrau sāmabhir abhiviśvāsya
vikalpyam evaṃ caturthyāṃ ṣāṣṭhyām aṣṭamyān daśamyāṃ dvādaśyāñ copeyād
|Witness N inserts a
misplaced folio at this point, image A 1267_11_67.jpg, covering
SS.3.2.22bis, 23, 33, 34, 35, 30.
ataḥ paraṃ māsād upeyāl | Witness H makes a saut
du même au même from ataḥ paraṃ at
the start of 30 to the end of 31.
labdhagarbhā teṣv evāhaḥsu lakṣmaṇāvaṭaśuṅgāsahadevāviśvadevānām anyatamam abhiṣūyāt | trīṃś caturo vā bindūn dadyād dakṣiṇe
nāsāpuṭe putrakāmāyai vāme strīkāmāyai na cainan niṣṭhīved iti || Witness N is faint and
written close to the abraded top of the folio so that superscript
vowels are uncertain. Witness H has a scribal correction of the
vowel i. The reading adopted here,
with a feminine sentence subject, is neither the Nepalese nor the
vulgate and is almost certainly unoriginal. Without further evidence
it is not possible to recover the oldest reading.
ślokāḥ ||
sphaṭikābhaṃ dravaṃ snigdhaṃ madhuram madhugandhi ca |
śukram icchanti kecit tu kṣaudratailasamaprabham ||
śaśāsṛkpratimaṃ yat tu yad vā lākṣārasopamaṃ |
tad ārtavam praśansanti yac ca na virajyate ||
tad evātiprasaṅgena pravṛttam anṛtāv api |
asṛgdaram vijānīyād raktalakṣaṇalakṣitaṃ ||
asṛgdaraṃ bhavet sarvvan sāṅgamarddan savedanaṃ |
atipravṛttau daurbbalyam bhramamūrcchā tamas tṛṣā ||
dāhaḥ pralāpaḥ pāṇḍutvan tandrā rogāś ca vātajāḥ |
taruṇyā hitasevinyās tad alpopadravam bhavet ||
doṣair āvṛtamārggatvād ārttavan naśyati striyāḥ |
tatra māṃsakulatthāmlatilamāṣasurā hitāḥ ||
pāne mūtram udaśvic ca dadhiśuktañ ca bhojane |
kṣīṇam prāgīritaṃ raktaṃ salakṣa-ṇacikitsitaṃ ||
tathāpy asya vidhātavyam vidhānaṃ raktapittavat |
dhruvañ caturṇṇāṃ sānnidhye garbhbhaḥ syād vidhipūrvvakaḥ ||
kṣettrabījodakatṛṇāṃ sāmagryād aṅkuro yathā ||
evaṃ jātā rūpavanto mahāsattvāś cirāyuṣaḥ ||
bhavanty ṛṇapramoktāras saputrāḥ putriṇāṃ hitāḥ ||
tatra tejodhātur varṇṇānām prabhavaḥ iti kṛtvā yadā garbhotpattāv
apāndhātuprāyam āhāram bhavati tadā garbhbhasya gauratvaṃ | pṛthivīdhātuprāyaḥ kṛṣṇatvaṃ |
pṛthivyākāśadhātuprāyaḥ śyāmatvaṃ | yādṛkvarṇṇam āhāram upasevate garbhbhiṇī
tadvarṇṇaḥ prasavo bhavtīty eke bhāṣante | yathā kṛṣṇapītaśvetāsu bhūmiṣu
sarppavṛścikagalagoḍikādayaḥ satvāḥ kṛṣṇapītaśvetā iti || tatra dṛṣṭibhāgam
apratipannan tejodhātur jjātyandhaṃ karoti | tad eva raktānugataṃ raktākṣaṃ
| śleṣmānugataṃ śuklākṣaṃ | pittānugatam piṅgākṣaṃ | vātānugatam vikṛtākṣaṃ
|| Note the slightly unusual
form apān-dhātu-prāyam with the
inflected genitive pl. of the first member of the compound (Whitney
1250e).galagoṇḍikādayaḥ in witness H is likely to be a
variant pronunciation rather than a scribal error.Witness N breaks off at this
point and is unavailable for the remainder of the
Suśrutasaṃhitā.
bhavanti cātra ||
viśuddhaḥ pavano yasya nayane pratipadyate |
jāyete nayane tasya nimne kṛṣṇe 'site tathā || Witness H appears to read
jāyate but we emend to the
dual.
pittaṃ kaphayutaṃ yasya nirmmalaṃ yāti locane |
haripiṅglasamjñā vai jāyete tasya locane ||
vinirddhūtamalaḥ śleṣmā yadā vrajati locane |
tasya netre prakāśete śuklamaṇḍalamaṇḍale ||
raktaṅ kaphayutaṃ yasya yadā vrajati locane ||
kapotanīle nayane rakte vā jāyete nṛṇāṃ || Witness H appears to read
jāyate but we emend to the
dual.
ghṛtakumbho yathā hy agnim āśritaḥ pravilīyate |
prasarpped ārttavan nāryāḥ puruṣasya samāgamāt ||
bīje tu vāyunā bhinne dvau jīvau kukṣim āgatau |
yamāv ity abhidhīyete dharmmetarapurā kṛtau ||
miśrībhāve yadā puṃso retas subahunirmmalaṃ |
tadā prasūyate nārī garbhbhiṇī dārakadvayaṃ ||
miśrībhāve striyāś caiva bahuśukraṃ yadā bhavet |
kanyādvayan tadā nārī sūyate nātra saṃśayaḥ ||
āsekyo nāma bhavati strīpuṃsor alpabījayoḥ ||
sa śuklaṃ prāśya labhate dhvajocchrāyam asaṃśayaḥ ||
yaḥ pūtiyonau jāyeta sa saugandhikasaṃjñitaḥ ||
sa yoniśephasor ggandham āghrāya labhate balam ||
sve gude brahmacaryād yaḥ strīṣu svāsu pravartate |
kumbhīkaḥ sa tu vijñeya īrṣyakaṃ śṛṇu cāparaṃ ||
dṛṣṭvā vyavāyam anyeṣāṃ vyavāyāya pravarttate |
īrṣyakaḥ sa tu vijñeyaḥ ṣaṇḍhakaṃ śṛṇu pañcamaṃ ||
kaumāryāṃ yas tv ṛtau mohād aṅganeva pravartate |
tatra strīceṣṭitākāro jāyate ṣaṇḍhasaṃjñakaḥ ||
ṛtau puruṣavac cāpi yadi yoṣit prapadyate |
tatra kanyā yadi bhavet sā bhaven naraceṣṭitā ||
āsekyaś ca sugandhī ca kumbhīkaś cerṣyakas tathā |
saśukrakās tv amī jñeyā hy aśukraḥ ṣaṇḍhasaṃjñakaḥ ||
anayor vviprakṛtyā tu teṣāṃ śukravahā sirā ||
harṣāt sphuṭatvam āyāti dhvajocchrāyan tato bhavet ||We emend H's reading
āyānti to the singular. There
are two semen-carrying vessels in the
Suśrutasaṃhitā's anatomical theory (śārīrasthāna
9.12), not many.
ākārācāracintābhir yādṛśībhiḥ samanvitau |
strīpuṃsau tu bhaveyātāṃ tayor ggarbbho 'pi tādṛśaḥ ||
yadā tu nārī nārī ca maithunāyopakalpataḥ |
muñcataḥ śukram anyonyam anasthis tatra jāyate ||
sarppavṛścikakuṣmāṇḍavikṛtākṛtayas tu te |
garbhbhā evamvidhāś cānye jñeyāḥ pāpakṛto bhṛśaṃ ||
garbhbho vātaprakopeṇa dauhṛdena vimānitaḥ |
bhavet kubjo 'thavā kūniḥ paṅgur mmūko 'tha mirmmiṇaḥ ||
mātāpitror anācārād aśubhaiś ca purākṛtaiḥ |
vātādīnām prakopeṇa garbhbho vaikṛtam āpnuyāt ||
malālpatvād ayogāc ca vāyoḥ pakvāśayasya ca |
vātamūtrapurīṣāṇi na garbhbhasthaḥ karoti ha ||
jarāyunā mukhe cchanne kaṇṭhe ca kaphaveṣṭite |
vāyor ggatinirodhāc ca na garbhbhasthaḥ praroditi ||
niśvāsocchvāsasaṃkṣobhasvapnāṅ garbhbho 'tha gacchati |
mātur nniḥśvasitocchvāsasaṃkṣobhasvapnasaṃbhavān ||
sanniveśaḥ śarīrāṇāṃ dantānāṃ patanodbhavau |
taleṣv asaṃbhavo yac ca romnām etat svabhāvataḥ ||
bhāvitāḥ pūrvvadeheṣu satataṃ śāstrabuddhayaḥ |
bhavanti sattvabahulāḥ pūrvvajātismarā narāḥ || Witness H has a strange
conjunct consonant after bhavanti,
followed by na. The whole looks
like sttāna, which is not visually
similar to sattva. We have followed
witness L, which at least make good sense.
iti śārīraṃ dvitīyo 'dhyāyaḥ || ||
[Adhyāya 3]
athāto garbbhāvakrāntiṃ śārīraṃ vyākhyāsyāmaḥ ||
saumyaṃ śukram ārttavam āgneyam itareṣām apy atra bhūtānāṃ sānnidhyam asty
aṇunā viśeṣeṇa parasparopakārāt parasparānupraveśāc ca || In both Nepalese witnesses,
the dental na in anunā is unambiguous, but we have to
emend to the retroflex for grammar and sense. In
Suśrutasaṃhitā sūtrasthāna 14.16, a similar
phrase, aṇunā viśeṣeṇa- has the
retroflex in the witnesses K and N, so the emendation is
certain.
tatra dampatyoḥ samprayoge tejaḥ śarīrād vāyus samīrayati | tatra
tejonilasannipātāc chukraṃ cyutaṃ yonim abhiprapadyate |
saṃsṛjyate cārttavena | tato 'gnīṣomasaṃyogāt saṃsṛjyamāno garbbhāśayam
anuprapadyate | kṣettrajñaś cetayitā spraṣṭā ghrātā draṣṭā śrotā rasayitā
puruṣo gantā sākṣī dhātā vaktā yaḥ ko 'sāv ādya āyur ity evam ādibhiḥ
paryāyavācakair nnāmabhir abhidhīyate | daivasaṃyogād akṣayo 'vyayo 'cintyo
bhūtātmā satvarajastamobhir ddevāsurair aparaiś ca saha bhāvair vvāyunā
preryamāṇo garbbhāśayam anupraviśati ||
tatra śukrabāhulyāt pumān ārttavabāhulyāt strī sāmyād ubhayor napuṃsakaṃ ||
tatra ṛtudvādaśarātraṃ bhavati |
tatra prathame divase ṛtumatyāṃ maithunagamanam anāyuṣyam puṃso bhavati
| yac ca tatrādhīyate garbbhaḥ saprasavato
vipadyate | †dvitīye gṛhe vipadyate† |
tṛtīye 'py evam asampūrṇṇo 'ṅgo 'lpāyuś ca bhavati | tasmāt trirātram
pariharet | na ca pravarttati raktabījaṃ pradiṣṭaṃ guṇakaraṃ bhavati | yathā
nadyām †pratisrotasici†dravyaṃ pratikṣiptaṃ
na pratinivarttate | tadvad bījaṃ draṣṭavyan | tasmāt trirātran niyamavantīm
pariharet | tatra ṛtudvādaśarātran dṛṣṭvānārttavā bhavati || puṃso (m.) bhavati
needs to be read as a separate sentence because of the gender
difference with anāyuṣyam
(n.).
adṛṣṭārttavās tā eke bhāṣante ||
bhavati cātra ||
dine vyatīte niyamaṃ saṃkucaty ambujaṃ yathā |
ṛtau vyatīte nāryās tu yoniḥ saṃkucatis tathā ||
pīnaprasannavadanām praklinnātmamukhadvijāṃ |
narakāmām priyakathāṃ srastakukṣyakṣimūrddhajām ||
sphuradbhujakucaśroṇinābhyūrujaghanasphicāṃ ||
harṣautsukyaparāṃś caiva vidyād ṛtumatīṃ striyam ||
māsenopacitaṃ kāle dhamanībhyāṃ yad āgataṃ ||
īṣatkṛṣṇam vigandhañ ca vāyur yonimukhan nayet ||
tad varṣād dvādaśāt kāle varttamānam asṛk punaḥ |
jarāpakvaśarīrāṇām pañcāśād vinivarttate ||
yugmeṣu tu pumān prokto divaseṣv anyathābalā |
puṣpakāle śucis tasmād apatyārthī striyaṃ vrajet ||
tatra sadyogṛhītagarbbhāyāḥ śramo glāniḥ pipāsā sakthisadanam āṭopaḥ śukraśoṇitayor anubandhaḥ kharasphuraṇaṃ yonyāḥ ||
bhavati cātra ||
stanayoḥ kṛṣṇamukhatā romarājyudgamas tathā |
prasekaḥ sadanañ cāpi garbbhiṇyā liṅgam ucyate ||
tataḥ prabhṛty eva ca vyavāyaṃ vyāyāmam atikarśanaṃ divāsvapnaṃ
rātrijāgaraṇaṃ śokaṃ yānārohaṇam bhayam utkaṭakāsanañ caikāntataḥ
snehādikramaṃ śoṇitamokṣaṇañ cākāle na seveta |We emend atikarṣaṇaṃ in witness H for sense and
because of the instability of ṣa
and ṇa in H.
tatra prathame māse kalalañ jāyate ||
dvitīye śoṇitoṣṇānilaiḥ pacyamāno mahābhūtānāṃ saṃjāto ghanañ jāyate |
granthir yadi pumān | strī cet peśī | napuṃsakaṃ ced arbbudam bhavati ||
tṛtīye hastapādaśirasām pañca piṭakā abhinirvarttante |
sarvvāṅgapratyaṅgavibhāgaś ca sūkṣmo bhavati ||
caturthe sarvvāṅgapratyaṅgavibhāgaś ca pravyakto bhavati ||
pañcame sarvvāṅgapratyaṅgavibhāgaś ca pravyaktataro bhavati |
garbbhahṛdapravyaktibhāvāc cetanādhātur abhivyakto | kasmāt | tatsthānatvād | garbbhaś caturthe māse abhiprāyam
indriyārtheṣu karoti | dvihṛdayā ca nārī bhavati
nimittāny ācakṣate | dvauhṛdayavimānanāt kubjakūniṃ ṣaṇḍam vāmanavikṛtākṣam
anakṣam vā nārī sutañ janayati | tasmāt sā yad icchet tat tasmai dāpayet |
labdhadauhṛdā hi vīryavantaṃ cirāyuṣañ janayati || We emend H's reading
abhivyakte to abhivyakto for sense and following the
vulgate. MS H, our only witness to the Nepalese version at this
point, is badly damaged here and while it looks as if the akṣara is
kte, it is just possible that a
vertical line after the character has been destroyed. The damaged
portion may have supported the word bhavatiNote the absence of sandhi
between māse and abhiprāyam.
bhavati cātra ||
indriyārthāṃs tu yān yāṃ sā bhoktum icchati garbbhiṇī |
garbbhābādhabhayāt tāṃs tām bhiṣag āhṛtya dāpayet ||
samprāptadauhṛdā putram prajāyeta guṇānvitaṃ |
alabdhadauhṛdā garbbhe labhate cātmani vā bhayam ||We emend to the feminine
samprāptadauhṛdā for sense and
because of symmetry with the second half of the verse.
yeṣu yeṣv indriyārtheṣu dauhṛde yā vimānitā |
prajāyeta sutaṃ sārttin tasmin tasmin tathendriye ||
rājasandarśane yasyā dauhṛdañ jāyate striyāḥ |
arthavantam mahābhāgaṃ kumāraṃ sā prasūyate ||We emend to rāja- and striyāḥ for sense, following the vulgate.
dukūlapaṭṭakauṣeyabhūṣaṇādiṣu dauhṛdā |
alaṅkāraiṣiṇam putraṃ lalitaṃ sā prasūyate ||
āśrame saṃyatātmānaṃ dharmmaśīlaṃ prajāyate |
devatāpratimāyāṃ tu prasūte harṣadopamam ||
darśane vyāḍajātīnāṃ hiṃsāśīlaṃ prajāyate ||
godhāmāṃsāśinī putraṃ suṣupsur mmāraṇātmakaṃ ||
gavāṃ māṃsena balinaṃ sarvvakleśasahaṃ sutaṃ |
māhiṣe daurhṛdāc chūraṃ raktākṣaṃ lomaśaṃ sutaṃ ||
ato 'nukteṣu yā nārīm abhidhyāyati dauhṛdam ||
śarīrāhāraśīlaiḥ sā samānañ janayiṣyati ||
karmmaṇā coditañ jantor bbhavitavyam punar bbhavet |
yathā tathā daivayogād dauhṛdañ janayed dhṛdi ||
pañcame manaḥ pratibuddhataram bhavati || ṣaṣṭhe buddhiḥ || saptame
sarvvapravyaktaṃ śarīraṃ || aṣṭame 'sthirībhavaty ojas tatra jāto na jīvati
|| nairṛtabhāgadheyatvāt tato balim māṃsodanaṃ bhāgadheyan tasmai dāpayet ||
navamadaśamaikādaśadvādaśānām anyatamasmiñ jāyate | ato 'nyathā vikārī
bhavati ||
mātus tu khalu rasavahāyān nābhyāṃ garbbhanāḍī pratibaddhā bhavati | sāsya
mātur āhārarasavīryam abhyavaharati || tenopasnehenābhivṛddhir asya bhavati
| asañjātāṅgavibhāgam api niḥṣekāt prabhṛti sarvvaśarīrānusāriṇīnāṃ
rasavahānāṃ tiryaggatīnān dhamanīnām upasnehena jīvayati ||We emend the H reading
niḥṣekān to the ablative,
following the sense of the passage and the vulgate reading.
garbbhasya khalu sambhavataḥ || pūrvvaṃ śiraḥ sambhavatīty āha śaunakas
tanmūlatvāt || pradhānendriyāṇāṃ hṛdayam iti kṛtavīryaḥ buddher manasaś ca
sthānaṃ || nābhir iti pārāśaryas tato varddhate dehadehinaḥ prāṇaḥ |
pāṇipādam iti mārkkaṇḍeyas tanmūlatvāc ceṣṭāyāḥ | garbbhasya śarīram iti
subhūtigautamas tatra nibandhatvāt sarvvagātrasambhavasya | tat tu na samyak
| sarvvāṇy aṅgapratyaṅgāni yugapat sambhavanti | kāle garbbhasya sūkṣmatvān
nopalabhyante | vaṃśāṅkuravac cūtaphalavac ca | tad yathā cūtaphale vipakve
keśaramāṃsāsthimajjānaḥ pṛthak pṛthag dṛśyante
kālaprakarṣāt tāny eva taruṇe nopalabhyante sūkṣmatvāt | teṣāṃ sūkṣmāṇāṃ
keśarādīnām pravyaktaṃ kālaḥ karoti | etenaiva vaṃśāṅkuro vyākhyātaḥ | evaṃ
garbbhasya tāruṇye sarvveṣv aṅgapratyaṅgeṣu satsv api saukṣmyād anupalabdhis
tāny eva kālaprakarṣāt pravyaktāni bhavanti | pūrvvottarakālayogo nāstīti
kevalan tu saukṣmyān nābhivyajyante | yathākālaṃ pravyaktāni bhavanti
|The last two sentences,
which are not present in the vulgate, paraphrase the preceding
sentence and may be a gloss.
tatra pitṛjamātṛjarasajātmajasatvasātmyajāni śarīre
lakṣaṇāni vakṣyāmaḥ || tatra keśaśmaśrudantanakharomāsthiretaḥprabhṛtīni
pitṛjāni || māṃsaśoṇitamedomajjāhṛnnābhiyakṛtplīhāntragudaprabhṛtīni mṛdūni mātṛjāni | śarīropacayo
balavṛddhir vvarṇṇasthitihāniś ca rasajāni | indriyāṇi jñānam āyuḥ
sukhaduḥkhādikaṃ cātmanaḥ | satvajāny uttaratra vakṣyāmaḥ | vīryam ārogyam
balaṃ varṇṇo medhā ca sātmyajaṃ ||
tatra yasyā dakṣiṇe stane prāk payaso darśanaṃ dakṣiṇakukṣimahatvañ ca
pūrvvadakṣiṇaṃ sakthi utkarṣayati bāhulyāc ca punnāmadheyeṣu dravyeṣu
dauhṛdam abhidhyāyati svapne copalabhate padmotpalakumudāmrāmrātakādīni
punnāmany eva vā prasannamukhavarṇṇā ca bhavetāṃ brūyāt putram iyam
prajanayiṣyatīti | tadviparyaye kanyāṃ | yasyāḥ pārśvadvayam avanatam
purastān nirggatam udaraṃ prāgabhihitañ ca lakṣaṇan tasyāḥ napuṃsakam iti
vidyāt | yasyā madhye nimno droṇīprabhūtam udaraṃ sā yugmaṃ prasūyata iti ||
bhavati cātra ||
devatābrāhmaṇaparāḥ śucyo hitamitāśanāḥ |
mahāguṇāḥ prasūyante viparītās tu nirgguṇāḥ || The form śucyaḥ appears to be a contraction of
śucayaḥ, metri causa. It could be seen as a transfer of an
-i stem to an -ī stem (Oberlies 2003: 83-84).
aṅgapratyaṅganirvṛttiḥ svabhāvād eva jāyate |
aṅgapratyaṅganirvṛttā ye bhavanti guṇāguṇāḥ ||
te vai garbbhasya vijñeyā dharmmādharmmanimittajāḥ || iti śārīratṛtīyo 'dhyāyaḥ ||
[Adhyāya 4]
The text of this adhyāya is a duplicate of NAK 5-333,
waiting to be edited.
athāto garbhavyākaraṇaṃ śārīraṃ vyākhyāsyāmaḥ ||
agnīṣomo vāyuḥ sattvaṃ rajas tamaḥ pañcendriyāṇi bhūtātmā manaś ceti prāṇāḥ
|Gayadāsa's commentary
discusses the word manas, which is
not present in the vulgate. See MS Cambridge Add.2491, f.34r.
tasya khalu śukraśoṇitasyābhipacyamānasya kṣīrasyeva hi santānikāḥ sapta
tvaco bhavanti || tāsāṃ prathamāvabhāsinī nāma yā sarvvavarṇṇān avabhāsayati
| pañcavidhāñ ca cchāyām prakāśayati | sā vrīher aṣṭādaśabhāgapramāṇā |
dvitīyā lohitā nāma ṣoḍaśabhāgapramāṇā | tṛtīyā śvetā dvādaśabhāgapramāṇā |
carurthī tāmrāṣṭabhāgapramāṇā | pañcamī vedanī nāma pañcabhāgapramāṇā |
ṣaṣṭhī rohiṇī nāma vrīhipramāṇā | saptamī śukradharā nāma vrīhidvayapramāṇā
|| yato vakṣyaty udare "vrīhimukhenāṅgulam aṅguṣṭhodaramātram vāvagāhyeti"
|This is a citation from
Cikitsāsthāna 14.18.
kalāḥ khalv api sapta sambhavanti dhātvāntarāśayamaryādāḥ ||
ślokau ||
yathā hi sāraḥ kāṣṭheṣu chidyamāneṣu dṛśyate |
tathā hi dhātur mmāṃseṣu cchidyamāneṣu dṛśyate ||
snāyubhiś ca praticchannān santatāṃś ca jarāyuṇā |
śleṣmaṇā veṣṭitāṃś cāpi kalābhāgān vidur bbudhāḥ ||
tāsāṃ prathamā māṃsadhārā nāma | tasyā māṃse sirāsnāyudhamanīsrotasāṃ
navanavapratānāni bhavanti || The word pratāna is normally masculine, but here
and in the Aṣṭāṅgasaṅgraha it is neuter (As.
śārīrasthāna 5.20).We emend to māṃse for sense, with the vulgate, and
in the light of the of the māṃse in
3.4.9.
bhavati cātra ||
yathā bisamṛṇālāni vivarddhante samantataḥ |
bhūmau paṅkodakasthāni tathā māṃse sirādayaḥ ||
dvitīyā raktadharā nāma māṃsasyābhyantaratas tasyāḥ śoṇitam viśeṣataḥ
sirāsu ca yakṛtplīhnoś ca bhavati ||
bhavati cātra ||
vṛkṣād yathā hi prahatāt kṣīriṇaḥ kṣīram āsravet |
māṃsād evaṃ kṣatāt kṣipraṃ śoṇitaṃ sampravartate ||
tṛtīyā medodharā nāma medas tu khalu sarvvabhūtānām udareṣv asthiṣu ca
mahatsu cāntar mmajjā ca bhavati ||
bhavati cātra ||
sthūlāsthiṣu viśeṣeṇa majjā tv abhyantarāśritaḥ |
athetareṣu sarvveṣu saraktaṃ meda ucyate ||
caturthī śleṣmadharā nāma yā sarvasandhiṣu sarvvaprāṇabhṛtām
bhavati ||
bhavati cātra ||
snehābhyakte yathā hy akṣe cakraṃ sādhu pravarttate |
sandhayaḥ sādhu varttante saṃśliṣṭāḥ śleṣmaṇā tathā ||
pañcamī purīṣadharā nāma yā caturvvidham apy annam āmāśayāt pracyutam
pakvāśayopasthitaṃ dhārayati | koṣṭham vibhajati pakvāśayasthā ||
bhavati cātra ||
yakṛt samantāt koṣṭhañ ca tathāntrāṇi samāśritā |
uṇḍukastham vibhajate malam maladharā kalā ||We emend from plurals to
feminine singular, with the vulgate, for kalā and
its qualifiers because of sense, because other passages describe
single kalās, because
vibhajate is singular and because a plural
would break the metre.
ṣaṣṭhī pittadharā nāma yā caturvvidham aśitapītakhāditalīḍham iti pacati ||
bhavati cātra ||
aśitaṃ khāditaṃ pītaṃ līḍhaṃ yat koṣṭhagataṃ ||
taj jīryati yathākālaṃ śoṣitam pittatejasā ||
saptamī śukradharā nāma yā sarvvaprāṇināṃ sarvvaśarīravyāpinī bhavati
||
bhavati cātra ||
yathā payasi sarppis tu guḍaś cekṣurase yathā |
śarīreṣu tathā śukraṃ nṛṇām vidyād bhiṣagvaraḥ ||
dvyaṅgule dakṣiṇe pārśve bastidvārasya cāpy avāṅ |
mūtrasrotas tataḥ śukraṃ puruṣasya pravarttate ||
gṛhītagarbbhāṇām ārttavavahānāṃ srotasāṃ vartmāṇy uparuddhāni garbheṇa
bhavanti | tasmād gṛhītagarbbhāṇām ārttavaṃ na tu dṛśyate | tatas tad
adhaḥpratihatagaty ūrddhvabhāgam upari copacīyamānam udare mucyate | śeṣaṃ
corddhvatarabhāgam āgatam payodharāv abhiprapadyate | tasmād garbbhiṇyaḥ
pīnonnatapayodharā bhavanti ||
yakṛtplīhānau śoṇitajau | śoṇitaphenaprabhavaḥ phupphusaḥ |
śoṇitakiṭṭaprabhavaḥ uṇḍukaḥ ||
bhavati cātra ||
asṛjaḥ śleṣmaṇaś cāpi yaḥ prasādaḥ paro mataḥ |
taṃ pacyamānaṃ pittena vātaś cāpy anudhāvati ||
tato 'syāntrāṇi jāyante gude bastiś ca dehinaḥ |
tatrāsya mathyamānasya dhāmyamānasya rugmavat ||
jantoḥ saṃjāyate jihvā yayā vedayate rasān ||
śoṇitakaphaprasādajaṃ hṛdayaṃ | yad āsrayā hi dhamanyaḥ prāṇavahās tad
viśeṣeṇa cetanāsthānam uktaṃ || tasmiṃs tamasāvṛte sarvvaprāṇinaḥ svapanti
||
nidrān tu vaiṣṇaṃ vīpāpmānam upadiśanti | sā svabhāvataḥ sarvvaprāṇino
nispṛśati | tatra yadā saṃjñāvahāni srotānsi tamobhūyiṣṭhaḥ śleṣmā
pratipadyate || tadā tāmasī nāma nidrā bhavatyanavabodhinī sā pralayakāle
tamobhūyiṣṭhānāmahaḥsu ca niśāsu bhavati | rajobhūyiṣṭhā nāma
nimittasatvabhūyiṣṭhānām ardharātre kṣīṇaśleṣmaṇām anilabahulānām mano
bhighātāc ca vaikārikī ||
bhavanti cātra || hṛdayañ cetanāsthānaṃ muktaṃ suśruta dehinām |
tamobhibhūte tasmiṃs tu nidrā viśati dehinaḥ ||
nidrāhetustamaḥ sattvaṃ bodhane heturucyate | svabhāva eva vā hetur
ggarīyān parikīrtyate ||
pūrvvadehānubhūtāṃs tu bhūtātmā svapiti prabhuḥ ||
rajoyuktena manasā gṛhṇīte rthāṃ śubhāśubhāṃ ||
karaṇānāṃ tu vaiguṇye tamasā bhipravarttate | asvapann api bhūtātmā
prasupta iti cocyate ||
sarvvarttuṣu ca divāsvapnam pratiṣiddho 'nyatra grīṣmāt | pratiṣiddheṣv api
pratiṣiddho
bālavṛddhakṣatakṣīṇamadyapītastrīyānavāhanādhvakarmmapariśrāntānām |
abhuktavatāṃ medomārutakapharasakṣīṇānāṃ muhūrttam praśaṃsanti | rātrāv api
khalu jāgaritavatāṃ jāgaraṇakālārddhan divāsvapet | vikṛtis tu divāsvapno
nāma tatra svapatāmadharmmaḥ sarvvadoṣaprakopaś ca tat prakopāt kāsaś
cāsapratiśyāyaśiro gauravāṅgamarddārocakāgnidaurvvalyāni bhavanti | rātrāv
api khalu jāgaritavatāntanimittāsta eva doṣāḥ prādurbhavanti ||
bhavanti cātra ślokāḥ || tasmān na jāgṛyād rātrau divā svapnañ ca varjjayet
| jñātvā doṣakarāv etau budhaḥ svapnam itaś caret mitaṃ ||
tathā hy aroḥ sumanā
valavarṇṇānvitā bhṛśaṃ | nātisthūlakṛṣaḥ śrīmān naro jīvet samā śataṃ ||
mūrcchā pittatamaḥ prāyā rajaḥpittānilādbhramaḥ |
tamovātakaphātandrā nidrā śleṣmatamobhavā ||
nidrānāśonilāt pittātmanas tāpāt kṣayādapi |
abhighātāc ca bhavati pratyanīkaiḥ sa śāmyati ||
nidrānāśe 'bhyaṅgayogo mūrdhni tailaniṣevaṇam ||
gātrasyodvartanaṃ caiva hitaṃ saṃvāhanāni ca ||
śāligodhūmapiṣṭānnabhakṣyair aikṣavasaṃskṛtaiḥ ||
bhojanaṃ madhuraṃ snigdhaṃ kṣīramāṃsarasādibhiḥ ||
rasairbileśayānāṃ ca viṣkirāṇāṃ tathaiva ca |
drākṣāsitekṣudravyāṇām upayogo bhavenniśi ||
śayanāsanayānāni manojñāni mṛduni ca ||
nidrānāśe tu kurvīta tathānyāny api buddhimān ||
nidrātiyoge vamanaṃ hitaṃ saṃśodhanāni ca |
laṅghanaṃ raktamokṣaś ca manovyākulanāni ca ||
kaphamedoviṣārttānāṃ rātrau jāgaraṇaṃ hitam |
divāsvapnaś ca bhṛṭchūlahikkājīrṇṇātisāriṇāṃ ||
indriyārtheṣv asamvittir jjṛmbhanaṃ gauravaṃ klamaḥ | nidrārttasyaiva
yasyehā tasya tandrā vinirddiśet ||
garbhasya khalu rasaguṇanimittātmā turāhāranimittā ca parivṛddhir bhavati
||
bhavati cātra ||
dṛṣṭiś ca romakūpāś ca vardhante na kadācana |
dhruvāṇy etāni marttyānām iti dhanvantarer mmataṃ ||
śarīre kṣīyamāṇe 'pi varddhate dvāv imau sadā |
svabhāvam prakṛtiṅ kṛtvā nakhakeśāv iti sthitiḥ ||
tisraḥ prakṛtayo bhavanti vātapittakaphanimittāḥ ||
śuklaśoṇitasaṃyoge yo doṣas tūtkaṭo bhavet |
prakṛtir jjāyate tena tāsāṃ me lakṣaṇaṃ śṛṇu ||
tatra vāta prakṛtijāgarūkaḥ śītadveṣī durbhagas tenonāryo
mastarogāndharvvaḥ | sphuṭitakaracaraṇau rūkṣālpakeśaḥ smaśruḥ kaṭhimakrodhī
dantakhādī alpavalo 'lpāyuś ca bhavati ||
bhavati cātra ||
adhṛtir adṛḍhāsauhṛdayaḥ kṛtaghnaḥ
kṛṣaparuṣo dhamanītataḥ pralāpī |
drutagatir aṭano navasthitātmā
nabhasi ca gacchati saṃbhrameṇa suptaḥ ||
avyavasthitamatiś calacitto
mandadantadhanasañcayamitraḥ ||
kiñcid eva vilapaty anibaddhaṃ
mārutaprakṛtir eṣa manuṣyaḥ ||
pittaprakṛtis tu svedanaḥ śītasaho durggandhī pītaḥ kālo vā |
śithilāṅgastāmranakhanayanatālujihvauṣṭapādapāṇitalo durbhago valīpalito
sṛṣṭo vahubhuguṣṇadveṣī kṣiprakrodhaprasādaśīlo madhyamāyuś ca bhavati ||
bhavati cātra ||
medhāvī nipuṇamatir nnigṛhya vaktā
tejasvī samitiṣu durnnivāravīryaḥ |
suptaḥ saṃ kanakapalāśakarṇṇikārāṃ
saṃpaśyed api ca hutāśavidyudulkāṃ ||
na bhayāt praṇamet praṇateṣu mṛduḥ
praṇateṣu ca sāṃvanadān aruciḥ |
bhavatīha sadā vyathitāsyagatiḥ
sa bhaved iha pittakṛtaprakṛtiḥ ||
śleṣmaprakṛtis tu dūrvvedīsvaranistriṃśārddrāriṣṭakaśarakāṇḍānām
anyatamavarṇaḥ subhagaḥ priyadarśano madhurapriyaḥ | kṛtajño dhṛtimān
sahiṣṇur alolupo valavāṃściragrāhī dṛḍhavairodīrghāyuś ca bhavati ||
snighdāṅgaḥ sthirasuvibhaktacārugātro
lakṣmīvān jaladamṛdaṅgasiṃhaghoṣaḥ |
suptaḥ san sakamalahaṃsacakravākān
sampaśyed api ca jalāśrayān manojñāṃ ||
dṛḍhaśāstramatiḥ sthiramitramanaḥ
parigaṇya cirāc ca dadāti vahuḥ
pariniṣṭatavākyapadaḥ satataṃ
gurumānakaraś ca kaphaprakṛtiḥ ||
dṛśyate prakṛtau rūpaṃ yadā doṣadvayasya tu ||
saṃsarggan tam vijānīyāt saṃsarggas trividhaś cayaḥ ||
prakopo vānyato bhāvo kṣayo vā nopajāyate |
prakṛtīnāṃ svabhāvena jñāyante tu gatāyuṣaḥ ||
viṣajāto yathā kīṭo viṣeṇa na vipadyate |
tadvat prakṛtibhir ddehas taj jātatvān na vādhate ||
prakṛtir iha narāṇāṃ bhautikī kecid āhuḥ
pavanadahanatoyaiḥ kīrttitās tās tu tisraḥ |
sthiravipulaśarīraḥ pārthivaś cet kṣamāvān
śucir atha cirajīvī nābhasaḥ khair mmahadbhiḥ ||
śaucamāstikyam ābhyāso vedeṣu gurupūjanaṃ |
priyātithitvamijyā ca vrahmakāyasya lakṣaṇam ||
sauryam ājñā mahābhāgyaṃ satataṃ śāstrabuddhitā |
bhṛtyānāṃ bharaṇañ caiva māhendraṃ kāyalakṣaṇaṃ ||
sahiṣṇutatā śītasevā paiṅgākhyaṃ hari keśatā |
priyodakatvañ ca tathā vāruṇaṅ kāyalakṣaṇaṃ ||
madhyasthatā sahiṣṇutvam arthasyāgamasañcayau |
mahāprasavaśaktiś ca kauveraṃ kāyalakṣaṇam ||
gandhamālyapriyatvañ ca nṛtyavāditrakāmatā |
vihāraśīlatā caiva gāndharvvaṅ kāyalakṣaṇam ||
prāptakārī dṛḍhotthāno dhrtimān smṛtimāñ chuciḥ |
rāgadveṣabhayājñānair vvirjjito yāmyasatvavān ||
vrahmacaryavratajapaṃ homādhyayanasevinaṃ |
jñānavijñānasampannam ṛṣisatvaṃ vidur naraṃ ||
saptaite sātvikāḥ kāyā rajasās tu nibodha me |
aiśvaryavantaṃ raudrañ ca śūraṃ caṇḍam asūyakaṃ |
ekāśinaṃ tvaupadhikam āsuraṃ satvamīdṛśaṃ ||
ekāntagrāhitā raudryam asūyādharmma vākyatā |
bhṛśamātmastavaś cāpi rākṣasaṃ kāyalakṣaṇaṃ ||
utsṛṣṭācāratā raukṣṇyaṃ sāhasapriyatā tathā ||
strīlaulupatvaṃ nairllajjyaṃ paiśāco guṇasaṅgrahaḥ ||
tīkṣṇam āyāsavakulaṃ krodhanaṃ satvabhīrukaṃ |
vihārāhāra capalaṃ sarppasatvam vidur nnaraṃ ||
asamvibhāgam alasan duḥśīlamasūcakam |
laulupañ cāpy adātāraṃ pretasatvam vidur nnaram ||
prabuddhakāmām asevī vā jasrāsāhāra eva ca |
amarṣaṇo navasthānaḥ śākunaṃ satvam ucyate ||
ṣaḍ ete rājasāḥ kāyās tāmasās tu nibodha me ||
durmedhastvaṃ mandatā ca svapna maithunanityatā |
nirākaṣṇutā śūcā vijñeyāḥ pāśavā guṇāḥ ||
anavasthitatā maurkhyaṃ bhīrutvaṃ toyakāmatā ||
parasparābhimarṣaś ca matsyasarvvātmakā guṇāḥ ||
satvabudhāṅgahīnaḥ syād āhāre kevale rataḥ |
priyārthakāmarahitaḥ satva vānaspate sthitaḥ naraḥ ||
ity ete trividhāḥ kāyāḥ proktā vairājasādayaḥ |
vijñāya kāyaprakṛtim anurūpāṃ kriyāṃ cared iti ||
iti śārīraṃ caturtho dhyāyaḥ ||
[Adhyāya 5]
The text of this adhyāya is a lightly edited transcript of
NAK 5-333, waiting for full critical attention.
athātaḥ śarīravyākaraṇaṃ śārīram vyākhyāsyāmaḥ ||
śukraśoṇitaṅ garbhāsayastham āmaprakṛtivikārasammūrcchito garbha ity ucyate
|| tad acetanāvasthitam vāyur vvibhajate teja enam pacati | āpaḥ kledayati |
pṛthivī saṃhanti | ākāśam vivarddhayati | evam vivarddhitaḥ sa yadā
hastapādajihvāghrāṇavadanakarṇṇādibhir upetas tadā śarīram iti saṃjñāṃ
labhate | tac ca ṣaḍ aṅgaṃ śākhāś catvāraḥ | madhyaṃ ṣaṣṭhaṃ śira iti ||
ataḥ param pratyaṅgāni vakṣyante |
mastakodarapṛṣṭhanābhilalāṭanāsācivukagrīvā ity ete ekaikāḥ ||
karṇṇanetrabhrū vā ca
sagaṇḍakakṣastanavaṃkṣyaṇavṛṣaṇapārśvasphikjānukurpparavāhuprabhṛtayo dve
dve viṃśatir aṅgulyaḥ srotānsi vakṣyante ||
ity etat pratyaṅgavibhāgam uktaṃ tvacābhihitāḥ kalā dhātavo maladharoś ca
||
āśayās tu vātapittaśleṣmāmapakvāgnisūtrāṇāṃ sapta | strīṇāṃ garbhāśayo
'ṣṭama iti |
sārddhatrivyāyāmāny antrāṇi puṃṣāṃ strīṇām arddhavyāyāmahīnāni |
śravaṇanayanavadanaghrāṇagudameḍhrāṇi nava srotānsi narāṇām vahir mmukhāni
| tāny eva strīṇām aparāṇi ca trīṇi | dve stanayor aparam adhastād raktavāhi
ca |
ṣoḍaśa kaṇḍarās tāsāñ catasraḥ pādayos tāvanta eva hastagrīvāpṛṣṭheṣu |
tatra hastapādagatānāṅ kaṇḍarāṇāṃ nava nava prarohā grīvāhṛdayanivandhanīnām
meḍhraśoṇipṛṣṭhanivandhanīnāmadhogatānām nita mvam ūruvandhotkapiṇdīnāñ ca
māṃsasirāsnā yvasthidhamannījālāni praty ekaṃ catvāri tāni
maṇivandhanagulphasaṃśritāni | yair vagākṣitam idaṃ śarītaṃ |
ṣaṭ kūrccās te hastapādagrīvāmeḍhreṣu |
mahatyo māṃsarajjavals catasraḥ peśīnivandhanārtham pṛṣṭhavaṃśam ubhayato
dve vāhye abhyantare ca dve |
sapta sīmanyas tatra vibhaktāḥ śirasi pañca jihvāśepasorekaikās tāḥ
parihartavyāḥ śastreṇa |
caturddaśās saṃhatās teṣāṃ trayo gulphajānuvaṃkṣaṇeṣu | etenetarasakthi
vāhu ca vyākhyātau | trikaśirasorekaikaḥ |
caturddaśaiva sīmantāḥ | yair mmuktaḥ saṃhātās te khalv akadaśaikeṣāṃ |
trīṇi ṣaṣṭyā śatāny asthām iti vedavādino 'pabhāṣante | śalyatantreṣu trīṇy
eva śatāni | teṣāṃ saviṃśaty asthiśataṃ śākhāsu | saptadaśottaraṃ śataṃ
śroṇīpārśvapṛṣṭhorassu grīvāyāṃ praty ūrddhvan triṣaṣṭhir |See Hoernle's edition and
discussion of this passage (Hoernle 1907: 218--219).
ekaikasyāṃ pādāṅgulyāṃ trīṇi triṇi tāni pañcadaśa
talakūrccagulphasaṃśritāni | daśa pārṣṇyām ekaṃ jaṅghāyāṃ dve jānuny ekam
ekam ūrūbhyāṃ | triṃśad evam ekasmin sakthini bhavanti | etena itarasakthi
vāhu vyākhyātau || śroṇyām pañca | teṣāṃ gudabhaganitamveṣu catvāri
trikasaṃśritam ekaṃ pārśve ṣaṭtriṃśad ekasmin tāvantyeva dvitīye | pṛṣṭhe
dvātriṃśad evāṣṭhāvurasi | dve akṣakasaṃjñe grīvāyāṃ nava kaṇṭanāḍyāṃ
catvāti | dve hanusaṃjñe dantā triṃśan nāsāyān trīṇy ekatāluni
gaṇḍakarṇṇaśaṃkheṣv ekaikaṃ ṣaṭ chirasīti |
tān etān asthīni paṃcavidhāni bhavanti || tad yathā ||
kapālarūcakataruṇavalayanalakasaṃjñāni bhavanti | teṣāṃ jānurpparanitamvāḥ
sagaṇḍutālumadhyaśiraḥ su kapālāni | daśanās tu rucakāḥ |
ghrāṇakaṇṭhakarṇṇākṣikūṭeṣu taruṇāni | pādahastagrīvāpṛṣṭheṣu valayāni |
bhavati cātra ||
yathā hi sāro vṛkṣasya tiṣṭhaty abhyantarāśritaḥ |
evam asthīni jantūnāṃ śarīran dhriyate tu taiḥ ||
tasmāc ciravinaṣṭe 'pi tvagmāṃse tu śarīriṇāṃ |
asthīni na viśyanti sāroṣa vidhīyate ||
māṃsāny atra nibaddhāni sirābhiḥ snāyubhis tathā |
asthīny ālambanaṃ kṛtvā na śīryanti patanti vā ||
sandhayo dvividhāś ceṣṭāvantaḥ sthirāś ca |
saṃkhyātās tu dve śate daśottare teṣāṃ śākhā aṣṭaṣaṣṭir ekonaṣaṣṭiḥ koṣṭhe
grīvā yāṃty urddhan tryāśītiḥ | ekaikasyān tu pādāṅgulyāṃ trayas trayaḥ |
dvāvaṅguṣṭhe te caturddaśagulphajānuvaṃkṣyaṇeṣṭhekaikaḥ saptadaśaikasmin
sakthini bhavanti | etena itarasakthi vāhu ca vyākhyātau || trayaḥ
kaṭīkapāleṣu caturvviṃśatiḥ pṛṣṭhavaṃśe | tāvantya eva pārśvayoḥ |
aṣṭāvūrasi | tāvantya eva grīvāyān tu yaḥ kaṇṭhanāṇḍyāṃ hṛdayaklomāsa nāḍīṣv
aṣṭādaśatāsvevanibaddhā | dantaparimāṇā dantamūleṣv ekaikaḥ | kākalake
nāsāyāñ caikkekaḥ | dvau dvauvartmmamaṇḍala yor nnetrāśritau |
gaṇḍakarṇṇaśaṃkheṣv ekaikaḥ | dvau hanusaṃdhī dvāvupariṣṭād bhuvau śaṃkhayoś
ca pañca śiraḥ kapāleṣv eko mūrddhri |
ta ete saṃdhayoṣṭavidhā bhavanti | tad yathā |
korodūkhalasāmudgaprataratūnasīvanī vāyasatuṇḍamaṇḍalaśaṃkhāvartāḥ | teṣām
aṅgulimaṇivandhagulphajānukūrppareṣu korāḥ saṃdhayaḥ | kakṣavaṃkṣaṇadaśaneṣū
dūkhalasaṃjñā | aṃsam pīṭhagudabhaganitamveṣu sāmudrāḥ | grīvāpṛṣṭhavaṃśeṣu
pratarāḥ | śiraḥ kaṭīkapāleṣu tūna sīvanī saṃjñāḥ | hanvorūbhayatas tu
vāyasa tuṇḍāḥ | kaṇṭhahṛdayanetravartmmaklomanāḍīṣu maṇḍalasaṃjñāḥ |
srotaśṛṅgāṭakeṣu śaṃkhāvartāḥ || teṣāṃ nāmabhir evākṛtayaḥ prāyeṇa
vyākhyātāḥ ||
bhavati cātra ||
asnthāṃ tu saṃdhayo hy ete kevalaṃ parikīrtitāḥ |
peśīsnāyusirāṇān tu sandhisaṃkhyān na vidyate ||
nava snāyu śatāni bhavanti | teṣāṃ śākhāsu ṣaṭ chatāni | dve śate triṃśac
ca koṣṭhe grīvāyāṃ pratyurdhvaṃ saptatiḥ | ekaikasyāṃ pādāṅgulyāṃ
ṣaṭnicitāni triṃśac ca | tāvatya eva talakūrccagulpheṣu tāvatya eva
jaṅghāyāṃ | daśa jānuni | catvāriṃśadūrvvāḥ | daśavaṃkṣaṇe | pañcāśat chatam
evam ekasmin sakchini bhavanti | etena itarasakthi vahū vyākhyātau || ṣaṣṭiḥ
kaṭyāḥ pṛṣṭhetvaśītiḥ | pārśvayoḥ | ṣaṣṭiḥ | urasi triṃśat | ṣaṭtriṃśad
grīvāyāṃ | mūrddhri catustriṃśat | eva navasnāyuśatāni vyākhyātāni bhavanti
| mahāsnāyuṣu kaṇḍareti saṃjñā ||
bhavanti cātra ślokāḥ || caturvvidhāni snāyūni nāsateṣān nibodha me |
pratānavanti vṛtāni susirāṇi pṛthūni ca ||
pratānavanti śākhāsu sarvvasaṃdhiṣu cāpy atha |
vṛtāni kaṇḍarāḥ sarvvā vijñeyā kuśalair iha ||
āmapakvāsayānteṣu susirāṇi pṛthūni ca |
pārśvorasi tathā pṛṣṭhe pṛthūlāni śiraś ca ||
naur yathā phalakās tīrṇṇā vandhanair vahubhir yutāḥ |
bhaved bhārasahā dṛḍhasandhisamāśritāḥ ||
eva, eva śarīresmin yāvantaḥ sandhayaḥ smṛtāḥ |
snāyubhir vvahubhir vvaddāstena bhārasahāḥ smṛtā ||
na hy asthīni na peśyo vā na sirā na ca sandhayaḥ |
vyāpāditās tathā hanyur yathā snāyūni dehināṃ ||
yaḥ snāyūni vijānāni sa vāhyāsyantarāṇi ca |
sa guḍhāṃ śalyamudvarntun dehāc chakroti mānavaḥ ||
pañca peśīśatāni tāsāñ ca catvāt iṃ śaktāni śākhāsu | koṣṭhe ṣaṣṭhiḥ |
grīvāyāṃ pratyurddhañ catvāriṃśat || ekaikasyāṃ pādāṅgulyāṃ tisrastisrastāḥ
pañcadaśa | pañcadaśaprapede pādopari | kurccasanniviṣṭās tāvantya eva |
daśagulphatalayoḥ | gulphajānvontare viṃśatiḥ | pañca jānini | ūrvoddaśa |
vaṃkṣaṇe daśa | śatam ekasmin sakthini bhavantye na itara sakthi vāhū ca
vyākhyātau || ekā meḍhra sevanyāṃ | apare dve vṛṣaśayoḥ | gude tisraḥ |
sphicoś ca pañca pañca | dve basti śirasi | saptodare nābhyām ekā |
pṛṣṭhorddhasaṃniviṣṭāḥ pañca pañca dīrghāḥ | pārśvayor daśa | dve vakṣasi |
akṣakāṃ saṃpratisamaṃtāt sapta | dve hṛdyāmāsaye | ekābhyantarataḥ koṣṭhe |
grīvāyāñ ca tasra | ekaikā galakālayoḥ | dve tāluni | jihvāyāṃ ṣaṭ | dve
joṣṭhayoḥ | nāsāyāṃ dve | gaṇḍayoś catasraś catasraḥ | netrayor ddha |
karṇṇayor dve | catasro lalāṭe | ṣaṭ chirasīti | tāny etāni pañca peśīśatāni
puṃsām bhavanti |
strīṇāñ caturddaśāsyadhikā | daśa tāsāṃ stanayor ekaikasmin pañca pañca |
yauvane tāsāṃ parivṛddhir bhavati | apatyapathe catasras tāsāṃ dve prasṛte
'bhyantarataḥ | dve mukhāsrite ca | vṛtte dve garbham āśritāḥ | tisraḥ
śukrār bhavaḥ praveśinyaḥ | tisra eva garbhaśayyāyāṃ yatra garbhas tiṣṭhati
|
marmmasirādhamanīsrotasām anyatra vibhāgaḥ |
bhavati cātra ||
śaṃkhanābhyo kṛtir yonis trir āvartā prakīrtitā |
tasyās tṛtīye tv āvarte garbhaśayyā pratiṣṭhitā ||
yathā rohitamatsyasya mukham bhavati rūpataḥ |
tat sthānañ ca yathārūpaṃ garbhaśayyām vidur budhā ||
ābhugno 'bhimukhaḥ śete garbbho garbbhāśaye striyāḥ |
sa yoniṃ yāti śirasā svabhāvāt prasavam prati ||
tvakparyantasya dehasya yo 'yam aṅgaviniścayaḥ |
śalyajñānād ṛte nāyaṃ varṇyate 'ṅgeṣu keṣucit ||
tasmān niḥsaṃśayaṃ jñānaṃ śalya harttābhivāñcchatā |
dhāvayitvā mṛtaṃ samyag draṣṭavyo 'ṅgaviniścayaḥ ||
pratyakṣato hi yad dṛṣṭaṃ śāstradṛṣṭañ ca yad bhavet |
samāgatan tad ubhayam bhūyo jñānam vivarddhayet ||
tasmāt samastagātram avihatam adīrghavyādhipīḍitaṃ puruṣam apahṛtyāpagāyāṃ
| vibaddhaṃ muñjabalvajaiḥ pañjarastham aprakāśe deśe kothayet | samyak
prakuthitañ coddhṛtyāyatadehaṃ kṛtvośīratṛṇaveṇukurccādīnām anyatamena śanaiḥ śanair eva ghṛṣya
tvagādīn sarvvān eva bāhyābhyantarān aṅgapratyaṅgaviśeṣān yathoktān
upalakṣayec cakṣuṣā ||On ghṛṣya for ghṛṣṭvā,
see Oberlies (2003): 9.7.2 (p. 283).
ślokau ||
na śakyañ cakṣuṣā draṣṭuṃ saukṣmyāsaukṣmyataraṃ viduḥ |
dṛśyate jñānacakṣurbhis tapaś cakṣurbhir eva vā ||
śarīre cāpi śāstre ca dṛṣṭārthas tu viśāradaḥ |
dṛṣṭaśrutābhyāṃ sandehaṃ vyapohyārabhate kriyām iti || ||
iti śārīre pañcamo dhyāyaḥ || ||
[Adhyāya 6]
The text of this adhyāya is a duplicate of NAK 5-333,
waiting to be edited.
athātaḥ pratyekamarmmanirddeśaṃ śārīram vyākhyāsyāmaḥ ||
saptottaram marmmaśataṃ | tāni pañcavidhāni marmmāṇi bhavanti | tad yathā |
māṃsamarmmāṇi | śirāmarmmāṇi | snāyumarmmāṇi, asthimarmmāṇi | sandhimarmmāṇi
| na khalu māṃsaśirāsnāyvasthisandhivyatirekeṇānyāni marmmāṇi bhavanti ||
yasmān nopalabhyante ||
tatraikādaśa māṃsamarmmāṇi, ekacatvāriṃśac chirāmarmmāṇi | saptāviṃśatiḥ
snāyumarmmāṇi | aṣṭāv asthimarmmāṇi | viṃśatiḥ sandhimarmmāṇīti | tad etat
saptottaram marmmaśataṃ ||
eṣām ekādaśaikasmin sakthini bhavanti | etenetarasakthi bāhū ca vyākhyātau
ca bhavataḥ | udarorasor ddvādaśa | caturddaśa pṛṣṭhe | grīvāyām
pratyūrddhvaṃ saptatriṃśat |
tatra sakthimarmmāṇi |
kṣipratalahṛdayakurccakūrccaśirogulphendrabastijānuścāṇyūrvīlohitākṣāṇi
ciṭipañ ceti | etenetaratsakthibāhū vyākhyātau || udarorasos tu marmmāṇy
anuvyākhyāsyāmaḥ || gudo bastir nnābhir hṛdayaṃ stanamūle stanalohite
apālāye apastambhe ceti || pṛṣṭhamarmmāṇi tu | kaṭīkataruṇa |
kukundaranitambe pārśvasandhibṛhatyaṃsaphalakrakanyāsau ceti || jatruṇa
ūrdhvaṃ catasro dhamanyo ṣṭau mātṛkāḥ | dve kṛkāṭike | dve vidhure | dve
phaṇe | dvāv apāṅgau | dvau śaṃkhau | dvāv āvartau | dvāv utkṣepau | ekā
sthapaṇī | pañca sīmantāḥ | catvāri śṛṅgāṭakānyeko 'dhipatir iti ||
tatra talahṛdayendrabastigudastanarohitāni | māṃsamarmmāṇi | nīladhamanī |
mātṛkā sirāḥ
śṛṅgāṭakāpāṅgasthapaṇīphaṇastanamūlāpalāpāpastambhahṛdayanābhipārśvasandhibṛhatīlohitākṣāṇy
ūrvvyās sirāmarmmāṇi | ciṭipakakṣadharakurccaḥ | kūrccaśirobastikukṣāṇy
ansavidhurotkṣepāḥ snāyumarmmāṇi | kaṭīkataruṇanitambānsaphalakaśaṃkhāny
asthimarmmāṇi |
jānukurpparasīmantā'dhipatigulphamaṇibandhakukundarāvarttakṛkāṭikāś ceti |
sandhimarmmāṇi ||
tāny etāni marmmāṇi pañcavidhāni bhavanti || tad yathā | sadyaḥprāṇaharāṇi
| kālāntaraprāṇaharāṇi | viśalyaghnāni | vaikalyakarāṇi | rujākarāṇi ceti ||
tatra sadyaḥprāṇaharāṇy ekonaviṃśatiḥ | kālāntaraprāṇaharāṇi trayastriṃśat |
viśalyaghnāni trīṇi | catuścatvāriṃśad vaikalyakarāṇi | aṣṭau rujākarāṇīti
||
bhavanti cātra ||
śṛṅgāṭakāny adhipatiḥ śaṃkhau kaṇṭhasirā gudaḥ |
hṛdbasti saha vai nābhyāṃ ghnanti sadyo hatāni tu ||
vakṣomarmmāṇi sīmantās talaḥ kṣiprendrabastayaḥ |
kaṭīkataruṇe sandhī pārśvajo bṛhatī ca ye ||
nitambāv iti caitāni kālāntaraharāṇi tu |
utkṣepau sthapaṇī caiva, viśalyaghnāni
nirddiśet ||
lohitākṣaś ca jānūrvvīkurccāciṭipakurpparā |
kukundare kakṣadhare vidhure sakṛkāṭike ||
ansānsaphalakāpāṅge, nīle manye phaṇe
tathā |
vaikalyakaraṇāny āhu,r āvarttau dvau
tathaiva ca ||
gulphau dvau maṇibandhau dvau dve dve kurccaśirāṃsi ca |
rujākarāṇi jānīyād aṣṭāv etāni buddhimān ||
pañcoktāni vikalpāni marmmaṇāṃ karmmaṇām pṛthak ||
marmmāṇi nāma māṃsasirāsnāyvasthisandhisannipātāḥ | teṣu svabhāvata eva
prāṇās tiṣṭhanti | marmmasv abhihatās tāṃs tān bhāvān āpadyante ||
tatra sadyaḥprāṇaharāṇi | āgneyāni | agniguṇeṣu kṣīṇeṣv āyuḥ kṣapayanti |
viśalyaghnāni vāyavīyāni śastramukhāvaruddho yāvad atra vāyus tiṣṭhati tāvaj
jīvaty uddhṛtamātre tu śalye | marmmasthānāśrayo vāyur nniṣkrāmati | tasmāt
saśalyo jīvaty uddhṛtaśalyo mriyate | vaikalyakarāṇi | saumyāni | somo hi
śaityāt sthiratvāc ca prāṇāvalambanaṃ karoti | rujākarāṇi |
agnimārutabhūyiṣṭhāni viśeṣeṇa tau rujākarau pāñcabhautikīñ ca rujām apare
tv āhuḥ |
kecid āhur mmāṃsādīnāṃ samastānāṃ samṛddhānāñ ca samavāyāt |
sadyaḥprāṇaharāṇi | ekahīnānām alpānāñ ca samavāyakālāntaraprāṇaharāṇi |
dvihīnānāṃ tu viśalyaprāṇaharāṇi | trihīnānān tu vaiguṇyakarāṇi | ekasminn
eva rujākarāṇīti || yataś caivamato sthimarmmasv api kṣateṣu śoṇitāgamanam
bhavati ||
bhavanti cātra ||
caturvvidhā yās tu sirāḥ śarīre,
prāyeṇa tā marmmasu sanniviṣṭāḥ |
snāyvasthimāṃsāni tathaiva sandhī,
santarppayantyopacayanti dehaṃ ||
tataḥ kṣate marmmaṇi tāḥ pravṛddhaḥ samantato vāyur abhistṛṇoti |
vivarddhamānas tu sa mātariśvā rujāḥ sutīvrāḥ pratanoti kāye ||
rujābhibhūtas tu tataḥ śarīraṃ,
pralīyate naśyati cāsya saṃjñā ||
etena śeṣaṃ vyākhyātaṃ ||
tatra sadyaḥprāṇaharam ante viddhaṃ kālāntareṇa mārayati |
kālāntaraprāṇaharam ante viddhaṃ vaikalyakaram bhavati | viśalyaghnañ ca
vaikalyakaram bhavati | nānātīvrāṃ vedanāñ janayaṃti | vaikalyakaraṃ
kālāntareṇa kleśayati | rujām vā karoti rujākaraṃ cālpavedanāṃ karoti |
tatra sadyaḥprāṇaharāṇi saptarātrābhyantarāt mārayanti |
kālāntaraprāṇaharāṇi pakṣāt māsād vā | teṣv api tu kṣiprāṇi kadācid āśu
mārayanti | viśalyaprāṇaharāṇi vaikalyakarāṇi ca kadācid atyabhihatāni mārayanti ||
uta ūrdhvaṃ sakthimarmmāṇy anuvyākhyāsyāmaḥ || tatra pādasyāṅguṣṭhāṅgulyor
mmadhye kṣipraṃ nāma marma
madhyamāṅgulim anupūrvveṇa madhye pādatalasya talahṛdayan nāma marmma tatra
rujāyām maraṇaṃ | kṣipratyopariṣṭād aṅgulam
ubhayataḥ kūrcco nāma | ṇavepane bhavataḥ | gulphasandher adhaḥ kūrccaśiro nāma
tatra rujāśophau bhavataḥ || pādajaṅghayos tu sandhāne gulpho nāma tatra
rukastabdhasakthitā ca kuṇatā vā pārṣṇim prati
jaṅghāmadhyendrabastir nnāma marmma tatra śoṇitakṣaye maraṇaṃ | jaṅghorvvoḥ
sandhāne jānur nnāma tatra khañjatā bhavati | jānos
tryaṅgulād ūrddhvaṇir
nnāma marmma tatra śophābhivṛddhiḥ stabdhasakthitā ca | ūrūmadhye ūrvvī nāma
marmma tatra śoṇitakṣayāt sakthiśoṣaḥ | ūrvvyās tūrdhvam adho vaṃkṣaṇasale lohitākṣan nāma marmma tatra śoṇitakṣaye maraṇam
pakṣāghāto vā || vaṃkṣaṇavṛṣaṇayor antare ciṭipan nāma marmma tatra sāṃḍhyam
alpaśukratā ca bhavati | evam etāny ekādaśa sakthimarmmāṇi vyākhyātāni |
etenetarasakthi bāhū ca vyākhyātāḥ || viśeṣatas tu yāni sakthini
gulphajānuvaṃkṣaṇaciṭipāni tāni bāhau maṇibandhakurpparakakṣadharāṇi
bhavanti | yathā ca pādajaṅghayos tu sandhau gulphau nāma marmma | evaṃ
hastatalaprakoṣṭhayoḥ sandhau maṇibandho nāma marmma | yathā ca jaṅghorvvoḥ
sandhāne jānu nāma marmma | evaṃ prahastabāhvoḥ sandhāne kurpparo nāma
marmma | yathā ca vaṃkṣaṇavṛṣaṇayor mmadhye ciṭipan nāma marmma | evam
akṣakakṣayor mmadhye kakṣadharo nāma marmma | tatra viddheṣu ta evopadravā
bhavanti | viśeṣatas tu maṇibandhe kuṇṭhatā | kurppare pakṣāghātaḥ |
kuṇitvaṃ kakṣadhare ceti | evam etāni catuścatvāriṃśac chākhāmarmmāṇi
vyākhyātāni bhavanti ||
ata ūrdhvam udarorasor dvādaśa marmmāṇy anuvyākhyāsyāmaḥ || tatra
vātavarcconiḥsaraṇī sthūlāntrapratibaddham mahāgudo nāma | tatra sadyo
maraṇaṃ | alpamāṃsaśoṇitam abhyantarataḥ | kaṭyāmutrāsayayor bastir nnāma
marmma | tatrāpi sadyo maraṇaṃ | aśmarīvraṇād ṛte tatrāpy ubhayato viddhe
maraṇam ekato bhinne mūtrāsrāvī vraṇo bhavati | sa tu yatnenopakrānto rohati
|| pakvāmāśayayor mmadhye śirāprabhāvo nābhir nnāma marmma tatrāpi sadyo
maraṇaṃ | stanayor mmadhyam adhiṣṭhāyorasi āmāśayadvāraṃ sattvarajastamasām
adhiṣṭhānaṃ hṛdayan nāma marmma tatrāpi sadyo maraṇaṃ | stanayor adhastād
dvyaṅgulam ubhayataḥ stanamūle nāma marmaṇī | tatra kaphapūrṇṇakoṣṭhatayā
maraṇaṃ | stanacūcukayor ūrddhve stanarohite nāma marmmaṇī | tatra
raktapūrṇṇakoṣṭhatayā kāsaśvāsābhyām maraṇaṃ | aṃsakūṭayor adhastāt
pārśvayor uparibhāgayor apālāpau nāma marmmaṇī | tatra pūyabhāvam āpanne
śoṇite maraṇaṃ | ubhayatroraso nāḍyo vātavahe | apastambhau nāma marmmaṇī |
tatra vātapūrṇṇakoṣṭhatayā kāsaśvāsābhyām maraṇaṃ | evam etāny udarorasor
dvādaśa marmmāṇi vyākhyātāni ||
ata ūrdhvam pṛṣṭhamarmmāṇy anuvyākhyāsyāmaḥ || tatra pṛṣṭhavaṃśam ubhayataḥ
pratiśroṇīkarṇṇāvasthinī kaṭīkataruṇe nāma marmmaṇī | tatra śoṇitakṣayāt
pāṇḍuvivarṇṇo hīnarūpo vā maraṇaṃ | pārśvayor jjaghanabahirbbhāge
pṛṣṭhavaṃśam ubhayato kukundare nāma marmmaṇī | tatra sparśājñānam adhaḥkāye
daurbbalyaṃ ceṣṭānāśaś ca bhavati | śroṇīkarṇṇayor upary āmāśayāc chādane
pārśvāntaraprativahe nitambe nāma marmmaṇī | tatrādhaḥkāyaśoṣo daurbbalyam
maraṇañ ca | adhaḥpārśvāntarapratibaddhe jaghanapārśvamadhye tiryag
ūrddhvajaghanāt pārśvasandhī nāma marmmaṇī | tatra śoṇitapūrṇṇakoṣṭhatayā
mriyate | stanamūlādṛjūbhayataḥ pṛṣṭhavaṃśasya bṛhatī nāma marmmaṇī | tatra
śoṇitātipravṛttinimittair upadravair mmriyate | pṛṣṭhopari pṛṣṭhavaṃśam
ubhayataḥ | trikasaṃbandhe 'nsaphale nāma marmmaṇī | tatra bāhuś cāpaśoṣaḥ |
bāhuśīrṣagrīvāmadhye 'ṃśapīṭhaskandhasaṃdhāne krakanyāse nāma marmmaṇī |
tatra tabdhabāhur bbhagnapṛṣṭhatā vā bhavati | evam etāni caturddaśa
pṛṣṭhamarmmāṇi vyākhyātāni ||
ata ūrddhvam ūrddhajatrugatāni marmmāṇy anuvyākhyāsyāmaḥ || tatra
kaṇṭhanāḍīm ubhayataś catasro dhamanyo vyatyāsena | dve nīle dve ca manye
nāma marmmaṇī | tatra mūkatā svaravaikṛtya maraṇam arasagrāhitā ca bhavati |
grīvāyām ubhayataś catasraḥ sirāmātṛkā nāma marmmaṇī | tatra sadyo maraṇaṃ |
śirogrīvayoḥ kṛkāṭikā nāma marmmaṇī | tatra calaśīrṣatā maraṇam vā |
karṇṇapṛṣṭhato 'dhaḥsaṃsrite vidhure nāma marmmaṇī | tatra bādhiryaṃ |
ghrāṇamārggam ubhayataḥ srotomārggapratibaddhe 'bhyantarataḥ phaṇe nāma
marmmaṇī | tatra gandhājñānam āpādayati | bhruvoḥ pucchāntayor adhaḥ |
netrayor bbāhyataḥ | apāṅgau nāma marmmaṇī | tatrāndhyadṛṣṭyupaghāto vā |
bhruvoḥ pucchayor upary anukarṇṇalalāṭo śaṃkhau nāma marmmaṇī | tatra sadyo
maraṇaṃ | bhruvor antare upari nimnayor āvarttau nāma marmmaṇī | tatrāpy
āndhyaṃ dṛṣṭyupaghāto vā | āvarttaśaṃkhayor upari keśānte utkṣepau nāma
marmmaṇī | tatra saśalyaḥ pākāt patitaśalyo vā jīve noddhṛtaśalyaḥ | bhruvor
mmadhye sthapaṇir nnāma marmma | tatrotkṣepavat pañca sandhayaḥ śirasi
vibhaktāḥ sīmantā nāma marmmaṇī | tatrotmādacittanāsābhyāṃ maraṇaṃ |
ghrāṇasrotrākṣisandhijihvātarppaṇīnāṃ sirāṇāṃ madhye śiraḥ srotaḥ sannipātas
tāni catvāri śṛṅgāṭakāni marmmāṇi | tatrāpi sadyo maraṇaṃ |
mastakābhyantaram upariṣṭāt sirāsandhisannipāto romāvarttaḥ so 'dhipatir
nnāma marmma | tatrāpi sadyo maraṇaṃ | evam etāny ūrddhvajatrugatāni
saptatriṃśad marmmāṇi vyākhyātāni bhavanti ||
bhavanti cātra ślokāḥ ||
ūrvvyaḥ śirānsi ciṭipe sahakakṣapārśve ekaikamaṅgulamitā stanamūlagulphāḥ |
jñeyā dvir aṅgulamitā maṇibandhaṣaṣṭhā trīṇy eva jānuni paraṃ saha
kurpparābhyāṃ ||
hṛdbastikurccagudanābhi vadanti mūrddhni catvāri pañca ca gale daśa yāni ca
dve ||
tāni ścapāṇitalakuñcitasanmitāni, śeṣāṇy avaihi parivartti tato gulārddhaṃ
||
cchinneṣu pāṇicaraṇeṣu sirā mukhānām ākuñcanāt khalu nṛṇām asṛg alpam eti |
chinneṣu pāṇicaraṇeṣu bhavanty atas tu, nāleṣu vṛttamathiteṣu yathotpalāni ||
kṣipreṣu vatsatalajeṣu ca bhedadoṣāṅgacchatyasṛgbahurujañ ca karoti vāyuḥ |
evaṃ vināśam upayānti hi tatra viddhā kiñjalkapatramathanād iva paṅkajāni
||
marmmāṇi śalyaviṣayādrdham udāharanti yasmād dhi marmmasu hatā na bhavanti
marttyāḥ |
jīvanti tatra yadi vaidyaguṇena ke cit te prāpnuvanti vikalatvam asaṃśayaṃ
hi ||
sambhinnajarjjaritakoṣṭhaśiraḥkapālā jīvanti śastravihataiś ca śarīradeśaiḥ
|
chinnaiś ca sakthibhujapādakarair aśeṣaṃ yeṣān na marmmapatitā vividhāḥ
prahārāḥ ||
agnīṣomānilāḥ sattvaṃ rajaś ca tama eva ca |
prāyeṇa marmmasu nṛṇāṃ, santi
bhūtātmanā saha ||
tasmāt marmmasv abhihatā na jīvanti śarīriṇaḥ |
indriyārtheṣv asamvittir mmanobuddhiviparyayaḥ ||
rujaḥ sutīvrā vividhā bhavanty asuhate nare ||
hate kālāntare cāpi, dhruvo dhātukṣayo
nṛṇāṃ ||
tato dhātukṣayāj jantur vvedanābhiś ca naśyati |
hate vaikalyajanake, kevalaṃ
vaidyanaipuṇāt ||
śarīrakṣayam āsādya vikalatvam avāpnuyāt |
viśalyaghneṣu vijñeyo yo hetuḥ prāg udīritaḥ ||
rujākarāṇi marmmāṇi kṣatāni vividhā rujaḥ |
kurvvanty ante ca vaikalyaṃ kuvaidyavaśago yadi ||
chedabhedābhighātebhyo dahanād dāraṇāt tathā |
upaghātam vijānīyāt marmmaṇāṃ tulyalakṣaṇaṃ ||
marmmābhighātas tu ca kaś cid asti yo 'lpātyayo vāpi niratyayo vā |
prāyeṇa marmmasv abhitāḍitās tu vaikalyam arcchanty atha vā mriyante ||
marmmāṇy adhiṣṭhāya hi ye vikārā mūrcchanti kāye vividhā narāṇām |
prāyeṇa te kṛcchratamā bhavanti narasya yatnair api sādhyamānāḥ || ||
iti śārīre ṣaṣṭho 'dhyāyaḥ || 0 ||
[Adhyāya 7]
The text of this adhyāya is a duplicate of NAK 5-333,
waiting to be edited.
athātaḥ sirāvarṇṇanavibhaktiṃ śārīram vyākhyāsyāmaḥ ||
sapta śirāśatāni bhavanti | yābhir idaṃ śarīram ārāma iva jalaharaṇībhiḥ |
kedāra iva ca kulyābhir upasnihyate cākuñcanaprasāraṇābhir vviśeṣair
ddrumapatrasevanīnām iva tāsām pratānām tāsāṃ khalu nābhimūlan tataḥ
prasaranty ūrdhvam adhas tiryak ca ||
bhavati cātra ||
yāvantyas tu sirāḥ kāye sambhavanti śarīriṇaḥ |
nābhyāṃ sarvvāṇi baddhās tāḥ pratanvanti samantataḥ ||
tāsāṃ khalu mūlasirāś catvāriśat tāsu daśavātavahāḥ | daśa pittavahāḥ |
daśa śleṣmavahāḥ | daśa raktavahā iti | tāsāṃ khalu vātavahānāṃ sirāṇāṃ
vātasthānaga tānām pañcasaptatiśataṃ bhavati | tāvanty eva pittavahāḥ
pittasthāne | raktavahāś ca yakṛtplīhāḥ | kaphavahāś ca kaphasthāne | evam
etāni sapta śirāśatāni bhavanti |
tatra vātavahānām ekasmin sakthini pañcaviṃśatiḥ sirā bhavanti |
etenetarasakti vāhū ca vyākhyātau | koṣṭhe catustriṃśat tāsāṃ
gudameḍhrasaṃśritāḥ śroṇyām aṣṭau dve dve pārśvayoḥ ṣaṭpṛṣṭhe tāvantya
evodare daśa vakṣasi | jatruṇa ūrddhvam ekacatvāriṃśat tāsām aṣṭau jihvāyāṃ
| nava nāsāyāṃ | dve grīvāyāṃ | hanvoś catasraḥ | netrayoḥ ṣaṭ lalāṭe tisraḥ
karṇṇayoś catasraḥ | dve śaṃkhayoḥ | tisraḥ śirasītyevam etat
pañcasaptatiśataṃ | vātavahānāṃ śirāṇāṃ vyākhyātaṃ | eṣa eva vibhāgaḥ
śeṣāṇām evam etāni sapta śirāśatāni vyākhyātāni bhavanti |
bhavanti cātra ||
yadā vāyur aduṣṭas tu sevate svavahāḥ sirāḥ |
tadāstuvalavarṇṇaujaḥ prasīdec ca manas tathā ||
kriyānām apratighātam amohaṃ buddhikarmmaṇāṃ |
karoty anyān guṇāṃś cāpi sirāḥ pavanasvaścaran ||
yadā tu kupito vāyuḥ stāḥ śirā pratipadyate |
tadāsya rogā jāyante vividhā vātasambhavāḥ ||
yadā tvakupitam pittaṃ sevate svavahāḥ sirāḥ |
avyāpannas tadāgnis tu samyak carati bhojanaṃ ||
bhrājiṣṇutām annarucim agner ddīptim arogatāṃ |
karoty anyān guṇāṃś cāpi pittam atmasirāś caran ||
yadā tu kupitam pittaṃ tāḥ sirāḥ pratipadyate |
tadāsya rogā jāyante vividhā pittasambhavāḥ ||
yadā tv akupitaḥ śleṣmā svāḥ sirāḥ saṃprapadyate |
āśayāḥ sandhayaś caiva varttantesya nirāmayāḥ ||
sneham aṅgeṣu sandhīnāṃ sthairyam valam adīnatāṃ |
karoty anyān guṇāṃś cāpi valāsa svasirāś caran ||
yadā tu kupitaḥ śleṣmā tāḥ sirāḥ pratipadyate |
tadāsya rogā jāyante vividhāḥ śleṣmasambhavāḥ ||
yadā tv akupitaṃ raktaṃ sevate svavahāḥ sirāḥ |
tadāsya samyag jānāti sparśānāṃ tu śubhāśubhaṃ ||
varṇṇaprasādanaṃ sthairyaṃ dhātūnāṃ puṣṭim eva ca |
karoty anyān guṇāṃś cāpi raktam ātmasirāś caran ||
yadā tu kupitaṃ raktaṃ tāḥ sirāḥ pratipadyate |
tadāsya rogā jāyante vividhā raktasambhavāḥ ||
apraduṣṭāḥ śarīrāṇi dhārayanti rasair hitaiḥ |
kalpante ca vikārāya praduṣṭā nātra saṃśayaḥ ||
na hi vātasirāḥ kaścit na pittaṃ kevalaṃ sirāḥ |
śleṣmāṇañ ca vahanty etāḥ sarvvāḥ sarvvavahāḥ sirāḥ ||
praduṣṭānān tu doṣāṇāṃ mūrcchitānām pradhānatān |
dhruvam unmārggagamanaṃ sarvvāḥ sarvvavahā hyataḥ ||
tatrāruṇā vātavahā nīlāḥ pittavahāḥ sirāḥ |
asṛgvahāś ca rohiṇyo gauryaḥ śleṣmavahāḥ sirāḥ ||
ata ūrddhvaṃ pravakṣyāmi yās tv avadhyāḥ sirā nṛṇāṃ |
śākhāsu ṣoḍaśā vyadhyāḥ koṣṭhe dvātriṃśad eva tu |
jatrorūrddhvan tu pañcāśad avyadhyāḥ parikīrttitāḥ |
vaikalyaṃ maraṇam vāśu vyadhyāt tāsāṃ dhruvam bhavet ||
tatra sirāḥ śatam ekasmin sakthini bhavanti | tāsāṃ jaladhārā tvekā tisraś
cābhyantarataḥ | tatrorvvīsaṃjñe dve lohitākṣa saṃjñakā tās tv avyadhyāḥ |
etenetarasakthi vāhū ca vyākhyātau | evam aśastrakṛtyāḥ ṣoḍaśaśākhāsu |
śroṇyāṃ dvātriṃśat | tāsām aṣṭāvaśastrakṛtyāḥ | dve dve vaṃkṣaṇaciṭipayor
evaṃ kaṭīkataruṇayoś ca | aṣṭāvaṣṭāv ekaikasmin pārśve tāsām ekaika
ūrddhvage ubhayato dve pārśve sandhisaṃśrite ca pariharet | caturvviṃśatiḥ
pṛṣṭhe pṛṣṭhavaṃśam ubhayataḥ | tāsāṃ vṛhatī saṃjñe ūrddhvagāminye dve
pariharet | tāvantya evodare tāsāṃ meḍhropari romarājīm ubhayato dve dve
pariharet | catvāriśaṃd vakṣasi tāsāṃ caturddaśāśastrakṛtyā hṛdi dve
stanamūle saṃśrite tu dve dve pariharet | stanam ubhayataś catasraḥ
pariharet | dve dve cāpālāpe stambheṣv ity e va dvātriṃśadaśastrakṛtyāḥ |
śroṇī pṛṣṭhodaroraḥsu bhavanti catiḥṣaṣṭiśataṃ mūrddhani tāsāṃ viṃśatiḥ |
śirodharāyāṃ tāsām aṣṭau catasraś ca marmmasaṃjñāḥ | dve kṛkāṭikayos
tāvantya eva vidhurayoḥ hanvor ubhayato aṣṭāvaṣṭau tāsāṃ tu
sandhinivaṃdhanyau dve dve pariharet | ṣaṭtriṃśaj jihvāyāṃ tāsām adhaḥ
ṣoḍaśāśastrakṛtyā rasavāhinyaḥ | catuvviṃśatir nnāsāyāṃ tāsām aupanāsyāś
catasraḥ parihare tāsām eva ca tāluny ekā ṣaṭtriṃśad ubhayor nnetrayoḥ |
tāsām ekaikām apāṅgayoḥ pariharet | lalāṭe ṣaṣṭistāsāṃ keśāntānugatāś
catasraḥ pariharet | āvarttayor ekaikāsthapaṇyāś caikā pariharttavyāḥ
karṇṇayoḥ pañ ca pañca | tāsāṃ śabdavahām ekaikāṃ pariharet | śaṃkhayoś ca
tāvantya eva tāsāṃ śaṃkhasandhigatām ekaikām pariharet | dvādaśamūrddhani
tāsām utkṣepayoḥ | dve dve sīma manteṣv ekaikām adhipatau parihared iti
||
bhavanti cātra ślokāḥ ||
sirāśatānāṃ saptānāṃ śarīreṣu śarīriṇāṃ |
aśastrakṛtyā navatis tathāṣṭau ca vinirddiśet | ||
spandinyau jaladhāriṇyau yāś ca marmma samāśritāḥ |
avyadhyās tā vijānīyāt snāyusandhigatāś ca yāḥ ||
vaikalpamaraṇañ cāpi vyadhādāsāṃ dhruvaṃ bhavet |
vyāpnuyād vākhilaṃ dehaṃ nābhitaḥ prasṛtāḥ sirāḥ ||
pratānāḥ padminī kandā dvisādīnāṃ yathājalaṃ ||iti śārīre saptamo dhyāyaḥ ||
[Adhyāya 9]
The text of this adhyāya is a duplicate of NAK 5-333,
waiting to be edited.
athāto dhamanīvyākaraṇaṃ śārīraṃ vyākhyāsyāmaḥ ||
caturvviṃśatir ddhamanyo bhavanti | tās tu nābhiprabhavāḥ | tatra kecid
āhur ācāryāḥ | sirādhamanīsrotasām avibhāgaḥ | sirāvikārā eva hi dhamanyaḥ
srotānsi ceti | tat tu na samyag atrocyate | anyā eva hi dhamanyaḥ srotānsi
sirāśceti | kasmād vyañjanānyatvāt mūlasanniyamāt karmmavaiśeṣyād āgamāc ca
| kevalaṃ tu parasparapratānasannikarṣāt sadṛśakarmmatvāt saukṣmyāc ca
vibhaktakarmmaṇām apy avibhāga eva karmmasu bhavati |
tāsāṃ khalu nābhiprabhavāṇām ūrddhvagā daśa daśa cādhogāminyaś catasras
tiryaggāḥ |
ūrddhvagāḥ khalu śabdasparśarūparasagandhapraśvāsocchvāsaprakṣitajṛmbhitahasitakathitaruditādīn viśeṣān abhivahantyaḥ śarīran
dhārayanti | tās tu hṛdayam abhiprapannās tridhā tridhā jāyante | tās
triṃśat tāsāṃ tu vātapittaśleṣmaśoṇitarasān dve dve vahatas tā daśa |
śabdasparśarūparasagandhān aṣṭābhir gṛhṇīte | dvābhyāṃ bhāṣate dvābhyāṃ
ghoṣaṃ karoti | dvābhyāṃ svapiti dvābhyāṃ pratibudhyate | dve asravāhinyo
dve stanyaṃ striyā vahataḥ stanasaṃśritā eva | śukraṃ narasya stanayor
abhivahatas tās tv etās triṃśat savibhāgā vyākhyātāḥ | etābhir ūrddhvan
nābher udarapārśvapṛṣṭhoraḥ skandhagrīvāśīrṣabāhavo dhāryante yāpyante
||
bhavati cātra ||
pañcādhibhūtās tv atha pañcakṛtvaḥ
pañcendriyam pañcādhā bhāvayanti |
pañcendriyaṃ pañcādhā bhāvayitvā
paṃcatvam āyānti vināśakāle ||
adhogamās tu vātamūtrapurīṣaśukrārttavān abhivahanti | tās tu pittāśayam
abhiprapannās tatrastham annapānarasam abhipakvam auṣṇād vivecayantyo
'bhivahantyas tarpayanti ūrddhvagānān tiryaggānāñ ca rasasthānāñ
cābhipūrayanti | tatra mūtrapurīṣasvedāṃś ca vivecayaṃty āmapakvāśayāntare
tridhā tridhā prajāyante tāṃs triśat | tāsān tu vātapittakaphaśoṇitarasān
dve dve vahatas tā daśa | dve annavāhinyau | antrāśrite toyavahe dve dve
mūtrabastim abhiprapanne | śukraprādurbbhāvāya ca dve | evaṃ raktam
abhivahate | nārīṇām ārttavasaṃjñe dve | varcconiḥsarataḥ
sthūlāntrapratibaddhe dve | aṣṭāv anyas tiryaggās tāḥ svedam arppayanti |
tās tv etās triṃśat saṃvibhāgā vyākhyātāḥ | tābhir adho nābheḥ
pakvāśayaikaṭīmūtrabastigudameḍhrasakthīni dhāryante |
bhavati cātra ||
adhogamās tu kurvvanti karmmāṇy etāni sarvvaśaḥ |
tiryaggās tv eva vakṣyāmi karmma cāsāṃ yathātathaṃ ||
tiryaggānāṃ tu catasṛṇām ekaikā śatadhā sahasradhā ca bhidyante | tās tv
asaṃkhyeyā | tābhir idaṃ śarīraṃ gavākṣitaṃ vibaddham ātatañ ca | tāsāñ ca
mukhāni romakūpapratibaddhāni yaiḥ sveda prasravati rasaś cābhisantarppayati
antar bbahiś ca | tābhir eva cābhyaṅgapariṣekāvagāhāvalepanavīryāṇy
antaḥśarīram abhiprapadyante tvaci vipakvāni | tābhir eva ca sparśaṃ śubham
aśubham vā gṛhṇīte | tāś catasro dhamanyaḥ sarvvāṅgagatāḥ savibhāgā
vyākhyātāḥ ||
bhavataś cātra ślokau ||
dhamanyaḥ sarvva evaitāḥ pratibaddhā yathendriyaṃ |
jāgratāṃ svapatām vāpi vahantīndriyagocare ||This verse is unique to
the Nepalese version and is supported in witness H. It is hard to
parse, partly because of the plurals in the first pāda and the
singular in the second. Some transmission problem is signalled by
the need for the emendation of H's evās
tāḥ and vahatī.
yathā svabhāvataḥ khāni mṛṇāleṣu biseṣu ca |
tathaiva tāsāṃ dvārāṇi raso yair upacīyate ||
ata ūrddhvaṃ srotasāṃ mūlaṃ viddhalakṣaṇaṃ vyākhyāsyāmaḥ | tāni tu
prāṇānnodakarasaraktamāṃsamedomūtrapurīṣaśukrārttavavahāni yeṣv adhīkāraḥ |
eṣāṃ viśeṣā bahavaḥ | teṣāṃ mūlaṃ dayaṃ rasavahinyaś ca dhamanyas tatra
viddhasya krośanavinamanabhramaṇāni saṃjñānāśo maraṇañ ca | annavahe dve
tayor mmūlamāmāsayonnavāhinyaś ca dhamanyaḥ | tatra viddasya
prāṇavahaviddhavat maraṇaṃ | talliṅgaś ca raktavahe dve tayor mūlaṃ
yakṛtplīhānau tatra viddhasya śyāvāṅgatā jvaraḥ pāṇḍutādāhaṛ
śoṇitābhigamanañ ca | māṃsavahe dve tayor mmūlaṃ snāyustvagraktavahāś ca
nāḍyas tatra viddhasya śvayathur mmāṃsaśoṣaḥ śirāgranthayor mmaraṇañ ca |
medovahe dve tayor mmūlaṃ kaṭīvṛkkau ca tatra viddhasya svedāgamanaṃ
snigdhāṅgan tāluśoṣaś ca | mūtravahe dve tayor mmūlaṃ bastimeḍhrañ ca |
tatra viddhasyānaddhabastitā mūtranirodhastavdhameḍhratā ca | purīṣavahe dve
tayor mmūlam pakvāśayo gudaś ca tatra viddhasyānāho
durggandhatāgrathitāntratā ca | śukravahe dve tayor mmūlaṃ stanau vṛṣaṇau ca
| tatra viddhasya klaivyaṃ cirād vā pra sekaḥ praseke cālpaśukradarśanaṃ |
sevanīcchedā pradurbbhāvo maraṇañ ca | srotoviddhan tu pratyākhyāyopakrameta
| uddhṛtaśalyaṃ tu kṣatavidhānenopakramed iti |
ślokau ||
ya evaṃ na prajānāti srotasām mūlaniścayaṃ |
mahadbhayam avāpnoti na sa karmmasu siddhyati ||
yaḥ samyag etaṃ jānīyāt sa bhaved rājasammataḥ |
pūjārho bhiṣajāṃ hy eṣa iti dhanvantarer mataṃ ||
iti dhamanīvyākaraṇaṃ śārīrannavamodhyāyaḥ ||